Saker bara killar förstår

Jag tror jag är rasist..

2020.08.04 22:52 poliwhirligigsaw Jag tror jag är rasist..

..och jag vill verkligen inte vara det. Men det kan inte hjälpas ibland.
Vart jag än går är det samma sak: invandrarkillar som står och stirrar ner en, röker och spottar och skriker på varandra och andra. Det blir så tröttsamt så fort och oavsett var man är i Sverige känns det som samma problem består. Jag förstår att folk här kanske är trötta på att läsa skit som detta och jag förstår även att det kan ha en tendens att bli lite av en echo chamber då jag tolkat det under åren att denna sub generellt är ganska lagd åt höger men jag måste ventilera någonstans. Jag kom inte på något bättre ställe.
Mina vänner är inte mycket till hjälp på den fronten. Hälften har "gett upp hoppet" och andra hälften skulle bli upprörda om de hörde vad jag faktiskt hade att säga. Men det känns så.. hjälplöst. Så frustrerande. I Sverige blir såna som jag skyllda på för att man tycker något är dåligt med läget. Det är killar i min ålder som blir påhoppade, som blir rånade, det är tjejer i min ålder som blir trakasserade. Alla vet det, men ingen säger något. Flera jag känner som är extremt vänster har upplevt samma sak (såklart) men det är som de blundar för det. "Ortenkillar" säger de, eller i vissa fall bara "killar". Det är killars problem att det är som det är och sen är *jag* naiv för jag inte tycker att så är fallet.
Jag är trött på att behöva passa mig vem jag tittar på ute på stan, på pendeln, på tuben. Jag är trött på att jag blir satt i samma grupp som ortentuggare från Husby bara för jag är kille. Jag är trött på att höra och läsa om skjutningar, våldtäkter, gängbråk, personrån och misshandel för att sedan blunda för problem, för det är väl det man gör bäst som svensk? Man är naiv.

Jag har under sommaren rest runt till vissa orter i Sverige där jag spenderat tid som liten som alla varit trevliga, mindre samhällen än det jag ävar van vid men har samtidigt kunnat finna det fina i att bo i en mindre stad/by. Jag kan fortfarande förstå det men måste erkänna att jag även var lite nyfiken på hur det såg ut angående det som resten av inlägget handlat om då jag alltid antagit att det mest varit ett storstadsproblem. Men nej, i stort sett överallt har jag sett samma grej. Samma personer som står och tuggar, röker, stirrar och skriker. Jag tror ni alla vet vad för sorts människor jag menar.
Med det sagt så vill jag egentligen låta det gå osagt men känner att förtydligande är nödvändigt i vilket fall: självklart är jag medveten att det inte är ett rasproblem. Den som värderar en hudfärg eller etnicitet lägre än andra är inget annat än korkad, men det är inte heller det jag försöker säga. Invandrare finns överallt i världen och det är inte något dåligt i sig, men så som Sverige har skött det de senaste 20-30 åren måste vara nära till det absolut sämsta sättet för ett land som vårt. Jag hade velat vara en socialdemokrat som satte landet och folkets bästa i åtanke men jag känner inte att jag kan det. Jag känner att det är naivt och korkat att i denna stund tycka att saker ser bra ut, och att inte kunna se orsaken.
Trots det vet jag bara inte vad man ska göra åt saken. Jag känner mig frustrerad och bitter över det. Visst, jag kan leva mitt liv och det kommer jag göra, men jag vågar lova att jag hade vart bra mycket gladare om jag slapp oroa mig för att få ögonkontakt med fel person, eller bli knivhuggen om jag står upp för mig själv när jag för 50:e gången blir kallad för "fuckin suedi". Och jag vet att det finns fler som känner som jag.
Jag vill verkligen inte vara rasist. Alla människor är i grund och botten lika mycket värda och jag vill inte döma någon p.g.a hur de ser ut. Men ibland kan det inte hjälpas.
Tack för mig
submitted by poliwhirligigsaw to sweden [link] [comments]


2014.11.18 19:41 seewna Jag dejtar en svensk kille och jag förstår mig inte på honom. Så jag kommer till Sweddit! Hjälp!

Hejhej kära Sweddit. Jag [24] behöver hjälp. har du tråkigt så kan du vara min lilla kärleksfixare! ;)
Ursäkta om jag skriver några fel, jag kom till Sverige för 5 år sedan från Kanada för att jobba och påbörja ett nytt liv, och svenska kulturen har alltid fascinerat mig. Svenska killars förmåga till förståelse och respekt till kvinnor har fått mig att kasta mig in i dejtingvärlden i Sverige. :)
Nu har jag dejtat en svensk kille i 4 månader, och saker har varit bra! Sexlivet är bra (och frekvent, kanske lite "vanilla" hehe), han har mycket respekt för mig och delar många av mina åsikter. Vi är compatibla på denna nivån!
Så kommer vi till emotionella nivån. Han är väldigt tyst av sig och passiv, vilket jag inte har något mot eftersom jag själv passar bäst med sådana killar (lite dominant kanske haha), men problemet är att han är dålig på att diskutera och uttrycka känslor. Han är min första pojkvän, och situationen hade nog varit värre med en Canadian kille, men jag förstår bara inte...
När jag är ledsen, osäker och behöver hans emotionella support och kärlek så slutar det med att han blir tystlåten och inte vet vad han ska säga. Han är inte så kärleksfull, och våra dejter består av tittande på TV, äta pizza och sex mest. Jag har inget mot myskvällar som är lugna alls, men jag vill bara ha lite uppskattning i bland som han inte ger mig. :(
Jag har uttryckt detta tidigare, men han verkar inte veta vad han ska göra åt det, och jag har föreslagit att krama mig oftare och vilja ha mig lite mer... animalistic i sängen du vet, att kräva mig? Det är bara jag som tar initiativet till att göra saker, och jag får bara respons på vad jag gör...
Är det normalt hos svenska killar att inte riktigt veta hur man uttrycker känslor? Vad kan jag säga till honom? Hjälp! Jag vill verkligen inte vara tvungen att göra slut med en sån fin och smart människa. :(
submitted by seewna to sweden [link] [comments]