Kvinnor och kvinnor skillnad

Fate Core Regler -- på svenska (samlat)

2020.08.23 19:16 Arannis_Amakiir Fate Core Regler -- på svenska (samlat)

Fate Core Regler -- på svenska

Varje spelare använder fyra Fate-tärningar. Två sidor har ett +, två sidor har ett -, och två är blanka. Plus betyder +1, minus betyder -1 och blank betyder 0. Lägg sedan ihop dessa så får du värdet. Ett exempel: Du slår de fyra tärningarna och får Två minus, ett plus och en blank vilket ger värdet -1. Aspects är meningar som beskriver något viktigt om personer, saker, omgivingar eller situationer. High Concept är en Aspect som beskriver det viktigaste om personen. Trouble är en Aspect som talar om vad en person har problem med. High Concept och Trouble har jag förklarat I “Fate Core – förklaring av High Concept och Trouble” som finns nedan. Andra Aspects om en person ger mer information om personen. Aspects som saker har beskriver hur saken är. Tex hur stor, tung, snabb, mm den är. Apects om omgivningar beskriver hur omgivnigen ser ut. Tex om du är i en skog, i en lokal, om det regnar, osv. Aspects om situationer beskriver vad som händer just nu. Tex att du tappar ditt vapen. När du Invoke en Aspect så betalar du en Fate Point. När du gör det så får du välja mellan att addera två poäng till ditt värde eller så får du slå om tärningarna. När du Invoke en Aspect så måste du först förklara hur Aspect kan hjälpa dig i situationen som du just har kastat tärningarna till. När Game Master använder din Aspect för att ställa till problem för dig så kallas det för Compel. När GM gör det så får du en Fate Point. Du kan neka att ta emot problemet genom att betala en Fate Point istället för att få en. På det viset så händer aldrig problemet. För att du ska kunna få Fate Points så ska Aspect-meningen både kunna användas som Invoke och som Compel. När en ny Session startar så får du ett visst antal Fate Points. En Session är ett tillfälle då spelarna samlas för att spela i den verkliga världen. Du kan få en Fate Point genom att ge upp i en konflikt; det är faktiskt så. Fate Core fungerar bäst när det händer mycket och när figurerna i spelet driver fram handlingen. Det är handlingen som är viktig i Fate Core inte att fastna i långdragna strider eller annat som bromsar upp handlingen. Det är bra att välja figurer som är modiga och som utför saker på ett skickligt sätt eftersom det är det snabbaste sättet att utföra saker på. Skills har jag behandlat i “Fate Core - Skills --- På svenska” som finns nedan. Det finns fyra typer av Actions. Dessa används när du gör något. De är Overcome, Create an Advantage, Attack och Defend. Overcome används då du ska övervinna ett hinder. Det kan vara ett fysiskt hinder eller något som du vill uppnå på annat sätt. Du slår tärningarna och vill uppnå ett värde som är större än det som GM har bestämt. Värdet visas på en Ladder. Till värdet på tärningarna kan du lägga till saker som ökar värdet. Tex de två poäng som du kan välja när du gör en Invoke. Oavsett vad som händer så fortsätter historien. Om du lyckas så fortsätter historien som om du lyckas med det du gör. Om du Succeed With Style så lyckas du så bra att du får en extra förmån. Det inträffar om du får minst tre högre än det som du behöver. Om du Succed With a Cost så lyckas du, men du får lägga till en nackdel. Om du misslyckas så inträffar inte det du vill göra. Succed With a Cost inträffar om du slår samma värde som det som du vill vinna över. Create an Advange använder du när du vill lägga till en tillfällig Aspect till omgivningen eller situationen. En tillfällig Aspect kan du också ge till någon annan, en vän eller fiende. Om du lyckas så skapas One “Free” Invocation. Med det menas att du eller någon av dina vänner inte behöver betala någon Fate Point för att använda den den första gången. Om du Succeed With Style så får du två fria användanden av den. Attack används när du försöker att skada någon annan. Det kan vara en fysisk skada eller något annat. När du lyckas med att skada någon annan så får du en Hit. Defend används när du försöker skydda dig från en Attack. Defend kan också användas mot Create an Advantage om det är en Attack som riktar sig mot någon. Både du och din motståndare kastar tärningarna. När man har laggt till tilläggspoängen så jämförs värderna. Ju större skillnad mellan din Attack och motståndarens Defend ju större skada orsakar Attack. Stress och Consequences använder man för att markera skada. Det finns två varianter av Stress. Den ena är Physical Stress och den andra är Mental Stress. Båda har rutor markerade med 1, 2, 3 och 4. I början har man bara 1 och 2. Siffran visar hur mycket skada den rutan kan ta emot. Ett kan ta emot ett poäng. Tre kan ta emot 3 poäng. Så om du får en skada på 3 poäng så markerar du ett kryss i ruta 3. Om ruta tre redan är ikryssad så måste du kryssa i ruta fyra om du väljer att inte ta någon Consequence. Du förlorar alltså ett poäng. Du får inte kryssa i fler än en Stress-ruta vid ett skadetillfälle. Physical Stress-rutorna får endast användas för fysiska skador och Mental Stress-rutorna får endast användas för mentala skador. Stress-rutorna blir avkryssade när konflikten är avslutad eftersom det är skador som snabbt läks. Consequences är mer långvariga skador. De finns tre varianter av dem: Mild, Moderate och Sever. Mild Consequences är lindriga långvariga skador. Moderate Consequences är medelsvåra långvariga skador. Sever Consequences är allvarliga långvariga skador. Consequences kan användas till både fysiska och mentala skador. Consequences är nya farliga Aspects som behöver tid för att läkas. Mild Consequences är värd två poäng. Moderate Consequences är värd fyra poäng och Sever Consequences är värd sex poäng. Consequences fungerar på samma sätt som Stress när man markerar dem och man kan välja mellan att använda Stress eller Consequences. Du kan kan kryssa i mer än en Consequence vid ett skadetillfälle. Det finns mer saker i Fate Core. Men vill du veta mer så får du vända dig till Fate Core System-boken. Det som jag har visat här räcker för att spela Fate Core. De huvud ord som har använts är de engelska orden. Jag har gjort det för att det ska bli lättare att hitta orden i engelska Fate Core böcker. Då blir det lättare att begränsa den del som du behöver översätta från engelskan om du vill lära dig mer. Fate Accelerated och Fate Condensed är nerbantade system av Fate Core. Fate Accelerated är något annorlunda än Fate Core och Fate Condensed vet jag inte något om. Därför har jag riktat in mig på Fate Core i den här beskrivningen. 

Fate Core -- förklaring av High Concept och Trouble

 Aspects är fraser som beskriver några intressanta detaljer om rollfigurer eller situationer. Det finns tre typer av Aspects: High Concept, Trouble och vanliga Aspects. High Concept förklarar det viktigaste om rollfiguren. Exempel 1: Namn: James Bond. High Concept: Toppagent med egen vilja. Exempel 2: Namn: Robin Hood. High Concept: Pilbågsmästare som hjälper de fattiga. Trouble är vad som komplicerar rollfigurens liv. Exempel 1: Namn: James Bond. Trouble: Stor dragning till vackra kvinnor. Exempel 2: Namn: Robin Hood. Trouble: Bryter mot lagarna. 

Fate Core - Skills --- på svenska

FATE CORE – SKILLS Fate Core - Förmågor, kunskaper och dylikt. Athletics Din förmåga att använda kroppen på ett effektivt sätt och hur vältränad du är. Burglary Förmågan att stjäla och ta dig in på olika platser. Contacts Förmågan till kontakt med människor. Crafts Förmågan att arbeta med maskiner. Deceive Förmågan att ljuga och lura människor. Drive Förmågan att köra olika fordon och rida olika djur. Empathy Förmågan att se hur människor mår och vilket humör de är på. Fight Förmågan att kunna slåss med händer, svärd eller andra närstridsvapen. Investigate Förmågan att lista ut saker genom noggrann tankeverksamhet. Lore Hur mycket kunskap och utbildning du har. Notice Förmågan att uppfatta saker snabbt. Du hinner inte gå djupare in på saker. Physique Hur stark och uthållig du är. Provoke Förmågan att reta upp folk, hota dem eller få dem att känna sig osäkra. Rapport Förmågan att få folk att gilla dig. Resources Dina tillgångar såsom pengar, egendomar eller makt. Shoot Förmågan att kunna skjuta med vapen eller kasta saker. Stealth Förmågan att kunna smyga och gömma sig. Will Din mentala kraft. 
submitted by Arannis_Amakiir to FATErpg [link] [comments]


2020.08.16 18:35 nyhetsbubbla Veganismen har dominerats av rika vita kvinnor men nu vill mörkhyade och rasifierade veganer ta över, mörkhyade personer utgör den snabbast växande gruppen av veganer och till skillnad från vita som var tvungna att kulturellt appropriera veganska maträtter är grönsaksrika dieter inget

Veganismen har dominerats av rika vita kvinnor men nu vill mörkhyade och rasifierade veganer ta över, mörkhyade personer utgör den snabbast växande gruppen av veganer och till skillnad från vita som var tvungna att kulturellt appropriera veganska maträtter är grönsaksrika dieter inget submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2020.06.19 06:57 SylianRiksdagen #iksdagenval4 Radiointervju och turné i Skåneland för Sylian Sylian (APND)

Sylian Sylian är på radiointervju fredagsmorgonen dagen innan valet, en radiointervju som täcker hela Skåne län, Blekinge län, och Halland län.
Idag intervjuar jag Sylian Sylian, riksdagskandidat för Arbetarepartiet Nils Dacke. Välkommen, Sylian!
Tack så mycket.
Kan du berätta lite om Arbetarepartiet Nils Dacke?
Vi är ett grönt, frihetligt, anarkokommunistiskt parti som tror på lokaldemokrati. Vi förespråkar en sund arbetsmarknadspolitik och en slagkraftig miljöpolitik.
Ni kritiserar ofta Stockholm. Är Stockholm dåligt för Sverige?
När vi kritiserar Stockholm så kritiserar vi inte Stockholm som stad. Det vi kritiserar är riksdagens och regeringens överstyre över svenska regioner. Många i Sverige är missnöjda över att Stockholm styr och dikterar över deras liv. Vi vill se en politik som är bra för alla län i Sverige, inte bara Stockholm.
Ni kallar er för ett anarkistiskt parti, vad innebär det?
Ja du, många tror att anarkism är kaos och laglöshet, men det stämmer inte. Vi är ett anarkistiskt kommunistiskt parti, anarkokommunism. Detta innebär att vi kämpar efter ett statslöst, pengalöst, och klasslöst samhälle. Vår ideologi bygger på principer om frihet, ömsesidig hjälp, och motstånd mot orättfärdigade hierarkier.
Hur kan man både vara kommunist och anarkist? Är inte kommunism att staten styr allt?
Nej, det är ett vanligt missförstånd. Kommunism är ett klasslöst, statslöst, och pengalöst samhälle. De stater som ibland kallas för kommunistiska av andra brukar själva inte kalla sig för kommunistiska. De säger att de rör sig mot kommunism. Vi tror att det finns problem med proletariatets diktatur, makt tenderar att korrumpera. Vi vill istället se en snabbare övergång från dagens samhälle till ett fritt samhälle.
Vilket parti skulle du vara med i om APND inte fanns?
Då skulle jag antagligen vara med i VPK. Det finns viktiga skillnader mellan min ideologi och VPKs, bland annat att de är mer auktoritära än vad jag är. Jag skulle då vara en frihetlig röst i partiet och försöka påverka på så sätt. I grunden finns det många likheter mellan APNDs politik och VPKs och båda strävar efter ett kommunistiskt samhälle.
Leder inte kommunism till diktatur?
Du tänker här på Marxist-Leninistiska länder som försöker nå kommunism via en stark stat. Vi fokuserar mer lokalt, där mindre samhällen kan byggas och hjälpas åt genom ömsesidig hjälp för att nå kommunism. Vi är kritiska mot stora delar av Kinas och Sovjetunionens styre.
Vilka partier kommer ni samarbeta med?
Vi är pragmatiska och kommer att samarbeta där det går, men det rimliga är att vi samarbetar i första hand med partier som har liknande åsikter. Vi står närmast VPK, efter det antagligen Socialdemokraterna och i vissa frågor Folkpartiet. Konservativ Samling, Moderaterna, och Kristdemokraterna står långt från vår politik.
Vill ni vara del av regeringen?
Nej. Vårt mål är att få igenom så mycket av vår politik som möjligt. Att sitta i regering innebär inte nödvändigtvis att vi får igenom mer, antagligen skulle Socialdemokraterna ställa krav på oss i utbyte. Makt har en tendens att korrumpera, och genom att sitta utanför regeringen kan vi kritisera den hårdare.
Varför övergav ni smålandsfrågan?
Vi ”övergav” inte smålandsfrågan, den är fortfarande aktuell. Men vi såg att det finns en stor efterfrågan för vår politik i övriga delar av Sverige, andra regioner ropar också efter frihet och decentralisering. Sen vi började har rörelsen för frihet i Småland kommit väldigt långt, och vi är närmare än någonsin ett självständigt Småland.
Varför tog ni inte avstånd från terroristerna?
Vi tog varken avstånd eller stöttade de händelserna. Frågan är nyanserad, och det är viktigt att komma ihåg att detta är personer som strävar efter självständighet. I slutändan överlevde alla situationen, men det är väl tveksamt om den hjälpte så mycket. Vår uppgift som parti är inte att sitta och diktera hur frihetsrörelsen ska se ut.
Jag har hört att anarkokommunism förespråkar revolution, är inte det våldsamt?
En revolution behöver inte vara våldsam, den kan vara fredlig också. Vi skulle kunna tänka oss exempelvis en generalstrejk som pressar fram stora samhällsförändringar. Ser vi på hur världen utvecklas, med bland annat klimatförändringar och automatisering av arbetsmarknaden, så tror jag att vi framtiden kommer ha två alternativ: Grön socialism eller ekofascism. Valet mellan socialism och fascism är enkelt, vi behöver socialism. Vi i APND jobbar för att göra övergången från kapitalism till socialism så enkel och smidig som möjlig, det är en av anledningarna till att vi sysslar med partipolitik.
Du har varit på en Norrlandsturné. Varför valde du att satsa på just Norrland?
Inte bara Norrland, utan också i Dalarna, vilket inte är en del av Norrland men ofta buntas samman. För att svara på din fråga: Regioner i Norrland ignoreras ofta till stor del av politiker, jag ville visa att vi i APND värnar bryr oss om olika regioner i Norrland. Det finns för övrigt vissa problem med att prata om ”Norrland” som en enhet, vi talar ju sällan om Svealand eller Götaland, eller hur? Jag har varit i Gävle, Dalarna, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, och Norrbotten. Varje region har sina egna unika aspekter, vi ska inte bara bunta ihop det som ”Norrland”. För att värna om miljön har jag valt att åka tåg och buss. Vet du, jag träffade många intressanta personer under mina tågresor som berättade om sina livssituationer. Jag tror det är viktigt att politiker har en närhet till folket, vi ska inte bara åka flygplan i första klass eller åka taxi.
Idag kommer du göra en endagsturné i Skåne, varför just Skåne?
Efter en turné i de nordligaste delarna av Sverige så var det dags att även besöka de sydligaste. Alla regioner i Sverige är viktiga från nord till syd, öst och väst, stora städer och små orter. Idag blir det en heldag i Skåne, först med radiointervju här i Malmö, sedan ska jag prata med folket i Malmö, sen Lund, Eslöv, Höör, och Kristianstad.
Berätta lite om dig själv, vem är Sylian Sylian?
Jag föddes i en arbetarfamilj i Ume’, Västerbotten, 1983. Min pappa har bland annat jobbat som gruvarbetare, svetsare, svarvare, och murare. Min mamma har bland annat jobbat som sekreterare, affärsbiträde, lokalvårdare, och undersköterska. Själv har jag också haft möjlighet att prova på olika yrken, som svetsare, telefonförsäljare, och taxichaufför. I nuläget jobbar jag som gymnasielärare i Samhällskunskap och Filosofi, men jag har tagit en liten paus för att fokusera på riksdagsarbetet. Under min uppväxt tvingades vi flytta flera gånger då pappa blev av med jobbet, vi bodde i Ume’ elva år, sen fick pappa jobb i gruvan Malmberget i Gällivare i Norrbotten så då flyttade vi dit, där bodde vi tills jag var sjutton, då fick pappa jobb som murare i Karlstad, så jag bodde där några år. Efter att jag hade gått klart Samhällsvetenskapliga programmet i gymnasiet så hittade jag jobb i Göteborg som svetsare, vilket jag jobbade några år, vad blir det, fem, sex år? Aja, tills företaget las ner. Jag fick då ett nytt jobb som taxichaufför i Halmstad, vilket jag jobbade med i ungefär två år. Efter det jobbade jag som telefonförsäljare i ett halvår, det var ett hemskt jobb så jag sa upp mig och flyttade till Lund för att plugga. Efter fem år var jag klar och hittade jobb i Kalmar som gymnasielärare, där bor jag nu. Så jag har bott i, vad blir det, sju olika städer? Ume’, Gällivare, Karlstad, Göteborg, Halmstad, Lund, och Kalmar.
Vilka är de viktigaste frågorna fram framtiden?
De två absolut viktigaste frågorna är klimatförändringarna och automatiseringen. Arbetarepartiet Nils Dacke är det parti som tar tydligast tag för klimatet. Vi är ett grönt parti som tar miljöfrågan på stort allvar. Förutom klimatförändringarna så är det också viktigt att komma ihåg att mycket av det vi använder inte är förnybart, utan vi måste producera hållbart. Dagens kapitalistiska system värdesätter vinst över hållbar produktion, vilket vi finner oacceptabelt.
Och den andra frågan var automatisering?
Ja, och vi är i stort det enda partiet som tar automatiseringen på allvar. Vi ser hur fler och fler jobb ersätt av maskiner, många får det svårare att klara sig. Det är ganska sjukt egentligen, hur vi lever i ett system där vi inte firar effektivisering, utan vi undrar hur det kommer påverka arbetarklassen. Hade vi haft ett bättre ekonomiskt system så hade automatiseringen hyllats av alla, istället för att nu ses som ett hot av många.
Är automatiseringen ett hot?
Ja och nej. Hanterar vi det rätt så kommer automatiseringen vara bland det bästa som hänt oss. Hanterar vi det fel så kommer det leda till enorma klyftor och utsatthet. Vi ser redan idag hur det har utvecklats ett prekariat, en samhällsgrupp som har otrygga anställningar. Denna otrygghet är hemsk för individen. Om vi istället hanterar automatiseringen rätt så kan det leda till att vi låter maskiner göra grovjobbet, och vi kan istället jobba mindre i överlag och jobba mer med kreativa yrken. Automatiseringen kommer vara nästintill omöjlig att stoppa, men vi har en möjlig lösning: Basinkomst. Utöver basinkomst bör vi försöka se över ägandet, det vore bättre om vi ägde maskinerna tillsammans istället för att några kapitalister ägde alla maskiner. Att utveckla arbetskooperativ och mer gemensamt ägande är gynnsamt. Sköter vi det rätt kan automatiseringen vara bland det bästa som hänt mänskligheten, men det kommer vara en utmaning. Vi är det enda partiet som talar tydligt om automatiseringen. Förhoppningsvis hör de andra partierna vad vi säger och lyssnar på våra förslag.
Är alla i ert parti anarkokommunister?
Nej, faktiskt inte. Vi lockar många före detta Miljöpartister som tyckte att De Gröna gick för mycket åt höger. Vi lockar också faktiskt en hel del liberaler som är mer åt vänsterhållet, då vi är det parti som främst satsar på äkta frihet. Också en hel del socialdemokrater som vill se en mer frihetlig och grön vänsterrörelse. Vi ser också en del stöd hos före detta konservativa; många arbetare röstar på konservativa partier eftersom de tror att konservativa står på arbetarklassens sida. Detta stämmer dock inte, och när vi talar med arbetare så ser de att vi värnar om arbetarklassens intressen. Vi ser mycket stöd bland landsbygden och mindre orter också, då vi är det parti som har den bästa politiken för lokaldemokrati.
Är du anarkokommunist?
Ja, pragmatisk sådan.
Kommer er politik att leda till anarkokommunism?
Som jag ser det är anarkokommunism mer av en metod än ett mål. Vi utformar vår politik pragmatiskt, men också efter sunda värderingar. Vi tror på frihet. Vi tror att alla ska ha rätt till grundläggande trygghet. Vi ser hur miljöfrågan är en av vår tids ödesfrågor. Vi förespråkar demokrati, på riktigt, och mer lokaldemokrati och arbetsplatsdemokrati i synnerhet. I dagens läge tror jag inte vi har särskilt stor chans att nå ett anarkokommunistiskt samhälle, men vi kan röra oss mot ett friare och bättre samhälle. För er som inte är anarkokommunister: Ni kan fortfarande rösta på oss, ge oss en mandatperiod och låt oss ändra samhället mot en bättre riktning. Det är inte så troligt att vi kommer nå ett anarkokommunistiskt samhälle genom partipolitik, men vi har våra värderingar och analysmetoder och arbetar utifrån det. Liberaler och socialdemokrater, och alla andra, kan gott rösta på oss även om ni inte delar målen fullt ut. Vi kommer jobba för ett bättre samhälle, helt enkelt.
Ni pratar ju väldigt mycket om miljön. Borde ni kanske byta namn för att visa det?
Haha, kanske det… Oavsett vad vi heter så kommer vi att stå upp för både arbetarklassens intressen och för en sund miljöpolitik.
Hur ser du på feminism?
Det finns ju flera olika varianter av feminism, som radikalfeminism, anarkafeminism, socialistisk feminism, och liberalfeminism. Liberalfeminism missar att se de sociala strukturer av förtryck som finns i samhället. I många fall har liberalfeminister en svag analys, och är alltför fokuserade på symbolpolitik. Vi ser det bland annat i valet 2016 i USA, där många liberalfeminister hejade på Hillary Clinton, trots att Bernie Sanders var den som förde den bästa politiken för arbetarklassens kvinnor. Radikalfeminism har en tendens att sakna klassanalys, och tyvärr har många visat sig vara transfobiska. De bästa formerna av feminism är socialistisk feminism och anarkafeminism. De kombinerar sund feministisk analys med klassanalys. I Sverige har vi lite av ett problem då vi inte preciserar vad vi menar med ”feminism”, en liberalfeminist kan ha en väldigt annan analys än en socialistisk feminist. Som helhet är feminism mycket viktig, men vissa former av feminism är bättre än andra.
Vissa säger att ni vill bilda en småländsk stat. Stämmer detta?
Nej, det stämmer inte. Högern verkar ha svårt att förstå sig på teori så de hör ökat självstyre och tänker ”Stat”. Vi är varje sig nationalister eller etatister. Vi jobbar för ökat självstyre i alla regioner. Vi har historiskt arbetat främst inom Småland, och vi ser hur det har gett resultat; kolla på Småland idag, självständighetsrörelsen där är större än någonsin! Men vi har hört hur andra regioner, bland annat Skåne, också efterfrågad ökad självständighet. Vi har därför breddat partiet.
Utöver din turné i Norra Sverige, hur har du bedrivit din valkampanj?
Varje dag har jag postat en debattartikel i ModellMedia, förutom idag då jag istället skrev en recension av Dacke Ankas insats i partiledardebatten. Valmanifestet var skrivit för att vara relativt översiktligt, i debattartiklarna gick jag in lite djupare.
Socialdemokraterna har länge varit det dominerade partiet i Sveriges historia. Ni som är anarkister brukar ju vara kritiska mot makten. Hur ser ni på Socialdemokraternas utveckling?
Socialdemokraterna under Göran Perssons tid var nära nyliberala, och bidrag till att Sverige fortsatte sin resa från äkta socialdemokrati. Samhället blev hårdare och sämre under den tiden och bidrag till att Alliansen fick makten. Socialdemokraterna höll sig vid samma mittenbaserade politik i flera år, men de senaste åren har det skett ändringar. Dagens Socialdemokrater är mer vänstervridna än på länge, vilket är bra. De är fortfarande närmare mitten än vad VPK och vi är, men det är en vänster-mitten politik som är vänstervriden nog för att vi ska kunna samarbeta med dem.
Vad tycker du om Folkpartiet?
Folkpartiet är ett intressant parti. De bytte namn från Folkpartiet till Liberalerna och nu är de tillbaka till Folkpartiet igen, denna gång tillsammans med De Gröna och de gamla Kristdemokraterna. Dagens liberaler verkar ha gått mer mot mitten, medan de under Alliansens tid hade tydligare drag av konservativ liberalism. Det är bra, men de är i slutändan fortfarande liberaler, stundtals hycklande sådana. Liberalism har problem med ett förstå strukturella problem i samhället, och Folkpartiets liberalism har vissa problem med att värna om äkta frihet. Arbetarepartiet Nils Dacke är därför, i mina ögon, det bästa partiet för liberaler som suktar efter frihet: Vi gör också det, och jobbar aktivt för äkta frihet. Basinkomst är antagligen ett av de bästa sätten att garantera äkta frihet.
Ni pratar ofta om basinkomst. Hur vill ni finansiera det?
För någon dag sen skrev jag en debattartikel om detta, men lite kortfattat: Dels kommer vi att spara stora mängder pengar genom mindre byråkrati och mindre brottslighet och social utsatthet, dels kommer vi att öka intäkterna på andra sätt. Vill ni ha en något bredare översikt kan jag rekommendera min debattartikel. Ifall ni vill lära er mer om basinkomst har jag även skrivit en debattartikel som heter ”Vi kan samarbeta kring basinkomst”, där jag ger olika argument från olika perspektiv för basinkomst. Vill ni kolla in några akademiker som brinner för basinkomst kan jag rekommendera ekonomen Guy Standing och ekonomen och filosofen Philippe Van Parijs. Vi har även en svensk statsvetare, Simon Birnbaum, som jobbar mycket med basinkomst.
Tillbaka till Folkpartiet: Kommer ni att samarbeta med dem?
Det finns områden som vi skulle kunna samarbeta kring, beroende på hur situationen ser ut. Det finns nog många frågor där vi kan komma överens. Både liberaler och anarkokommunister delar en törst efter frihet, så i frihetsrelaterade frågor kan vi förhoppningsvis komma överens. Jag är inte liberal då jag anser att liberalism har problem med att faktiskt lösa strukturella problem, men jag kan samarbeta med liberaler i vissa frågor.
Kommer ni att samarbeta med Konservativ Samling?
Ah… Det kan finnas några enskilda områden där vi kan samarbeta. Kanske kring miljö? De verkar också ha en del snack om samernas situation och om att decentralisera makten i överlag något, så kanske något samarbete där? I överlag står vi väldigt långt från Konservativ Samling, de är ett konservativt och bakåtsträvande parti. Deras politik bygger mer på känsla än fakta, den saknar dessutom en stabil filosofisk och teoretisk grund.
I ert partiprogram har ni en del ”intressanta” förslag. Ni vill avskaffa böter för att cykla mot rött?
När det kommer till politik får man prioritera olika frågor. Vissa frågor är enklare att driva igenom, andra är väldigt viktiga. Vårt förslag är att cyklister som cyklar mot rött ska bötfällas bara om det orsakar en olycka. Detta gäller i nuläget för gångare, att gå mot röd gubbe. Är det inte lite konstigt att om man hoppar av cykeln och går med den så får man inte böter, men om man cyklar mot rött så riskerar man böter? Det rimliga är att människor kan fatta sina egna beslut, ska någon som väljer att cykla mot rött när det inte är några bilar omkring bötfällas? Vi bötfäller inte de som går mot rött, varför ska cyklister slentrianmässigt bötfällas? Det är ett paternalistiskt tankesätt som tror att individen inte kan fatta rimliga beslut. Jag tror att de allra flesta kan avgöra när det är rimligt att cykla mot rött och när det inte är det, och när det är bilfritt är det dumt att straffa cyklister som cyklar mot rött. Med allt detta sagt så är det inte en fråga vi prioriterar. Har vi möjlighet att ändra på lagen så kommer vi göra det, men många andra valfrågor är viktigare.
Ni skriver i ert valmanifest att rätten till abort måste bevaras. Är den hotad idag?
Nej, inte särskilt. Det är bra att väljarna vet var vi står i frågan ifall den skulle komma upp, men i dagsläget kommer nog inget parti driva en abort-fientlig politik.
Ni vill sänka riksdagsledamöternas löner. Varför då?
I dagsläget tjänar de 66 900 kronor i månaden. Detta är väldigt stora summor pengar i jämförelse med medellönen, också i jämförelse med alla jobb som jag har haft. Det är inte rimligt att riksdagsledamöterna tjänar så mycket, speciellt då de sätter sina egna löner. Deras löneökning är högre än de flesta andra yrken. Det är dags att vi minskar denna nivå något, exakt hur mycket beror på vad vi kan komma överens om för andra partier. Det här är dock inte en jätteviktig fråga, men vi kommer att se vilka möjligheter det finns i riksdagen för att genomföra detta.
Tack för intervjun! Lycka till! Tack! Jag hoppas att jag förklarat vad Arbetarepartiet Nils Dacke står för. Vi är det mest gröna och mest frihetliga partiet i Sverige, och vi står upp för en politik för alla län. Rösta på Arbetarepartiet Nils Dacke!
Efter intervjun åker Sylian på turné, där han pratar med folket och delar ut affischer som han, hans valarbetare, och många volontärer delar ut i hela Skåne, Halland, och Blekinge. Han besöker Malmö, Lund, Eslöv, Höör, och Kristianstad.
Affisch 1: https://imgur.com/a/iY1j23X Affisch 2: https://imgur.com/a/YZJc6mr Affisch 3: https://imgur.com/a/4e3YPTw Affisch 4: https://imgur.com/a/KgIa178 Affisch 5: https://imgur.com/a/EtD1heb Affisch 6: https://imgur.com/a/oyga4CN Affisch 7: https://imgur.com/a/KYJTlup
submitted by SylianRiksdagen to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2020.06.16 21:24 mincoder #iksdagenval4 Milaw turnerar Sörmland

Denna dag turnerar Milaw det Socialdemokratiska fästet, Sörmland. Turnen börjar i Katrineholm, senare rör sig Milaw vidare till Flen och sist till Nyköping.
Tidigt denna morgon så är det Socialdemokratisk musikfestival i Katrineholm. En stor publik har samlats framför scenen, alla kommer iklädda rött och har med sig stora röda fanor, pride fanor och svenska fanor. Hittills har publiken underhållits av en spellista av musikfestival låtar. Milaw går upp på en scen där olika artister finns som ska spela olika vänster låtar under dagen. Hon tar mikrofonen för att prata lite kort innan arrangemanget ska börja:
Hej allesammans!
Välkomna, denna underbara sommardag till vår vänsterkoncer här i Katineholm. Vi kommer spela musik och ha det allmänt gött tillsammans idag! För visst, Socialdemokraterna är det parti som är mest seriösa i sin politik och sin vilja att föra Sverige mot ljusare dagar, men man måste också kunna ha skoj ibland.
Först så börjar vi med låten "Låga över länderna". En sång om internationalism och solidaritet. Två värderingar vi Socialdemokrater har nära våra hjärtan. Take it away!
Låga över länderna börjar spelas av Flens SSU Klubb som kommit hit på besök, publiken sjunger med:
Låga över länderna, du flamma som vi tänder.Låga över världen, med din klara röda brand.
Stråla ut i fjärran,vida långt långt bortom bergen.Gå med bud till dom vi inte,räcker med vår hand.
Svaga är vi något små,men vår flamma ska ändå,alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.
Föddes vi till lycka alla, blev vi ändå skilda.Jorden gav oss rikedom och jorden gav oss nöd.
Kunde vi då aldrig finna vägen till varandra?Kunde vi då aldrig dela det som jorden gav?
Svaga är vi något små,men vår flamma ska ändå,alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.
Efter den underbara musiken så jublar publiken och Milaw tar över mikrofonen igen.
Jarrå allesammans! Underbar musik! På spåret av denna låt så kan man ju nämna att vi Socialdemokrater tar den internationella kampen på riktigt. Vi i opposition till högern har förbjudit vapenexport till länder som begår förbrytelser mot mänskliga rättigheter eller demokratiska ideal. Vi vill också behålla biståndet, för att hjälpa andra länder i nöd. Det är solidaritet i praktiken och det kommer vi Socialdemokrater fortsätta med.
Nu går vi vidare, till en lite mer klassisk musik vänstermusik, nämligen INTERNATIONALEN!
SSU i Katrineholm har två unga SSU:are som tillsammans gör ett underbart framträdande, folk sjunger med en del, men de flesta lyssnar bara på gitarren och sångrösten av de framträdande.
Upp, trälar uti alla stater,som hungern bojor lagt uppåDet dånar uti rättens kratersnart skall frihetens timma slåStörtas skall det gamla snart i grusetSlav, stig upp för att slå dig friFrån mörkret stiga vi mot ljusetfrån intet allt vi vilja bli
Upp till kamp emot kvalenSiste striden det ärty Internationalenåt alla lycka bärUpp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bär
Arbetare, i stad på landeten dag skall jorden bliva vårNär fast vi knyta syskonsbandetlättingen inte råda får.Många rovdjur på vårt blod sig mättamen när vi nu till vårt försvaren dag en gräns för dessa sättaskall solen stråla mera klar.
Upp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bärUpp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bär
Publiken jublar än igen efter detta enastående framträdande. Och Milaw än igen tar mikrofonen:
Jag skulle verkligen vilja tacka SSU Katrineholm för detta otroliga framträdande. För mig är internationalen en väldigt betydelsefull låt. Det är den vi sjunger högt på första maj. Och den betonar vikten av att vi alla håller ihop, och att det riktiga som skiljer oss är inte våra nationella tillhörigheter. En arbetare i Sverige har mer gemensamt med en arbetare i Pakistan än vad högern vill. Och när man inser att man har mer gemensamt med varandra kan man organisera sig, och det är vad vi som parti är. En organisation av arbetare som inser att tillsammans så kan vi uppnå ett bättre samhälle, än om vi var splittrade. Vilket är samma princip som fack grundar sig i. Vilket är varför vi Socialdemokrater vill ännu stötta utökandet av facken, 100% fackanslutning är och måste alltid vara målet!
Näst är det dags för sången, VI BYGGER LANDET!
Ett lokalt trubadurgäng som turnerar Sörmland tar scenen och börjar spela.
Vi bygger landet i gärning och ord,röjer dess tegar och plöjer dess jord.Vi bärgar skörden som åkrarna gav,timret ur skogen och fångsten ur hav.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Malmen ur berget och milornas kolstöpte vi järn av och smidde till stål.Fiskarens koja och torparens hemröjde vi plats för och timrade dem.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Vi är fabrikens och plogarnas män,vi reste bygden och värnade den.Vi är de kvinnor som bördorna bar,skapade lyckan och höll henne kvar.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Hör hur det sjunger från rem och pistong,hör hur det växer till arbetets sång,susar från axen av gulnande säd,stiger i klangen från släggor och städ:
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid
Milaw än igen tar mikrofonen:
Asså! Det här är ju en av de skönaste vänsterlåtar som finns. Var faktiskt Olof Palmes favoritlåt tro det eller ej. Men jag tror den lyfter viktiga principer, det är arbetarna som bygger detta land. Det är arbetarna som "röjer dess tegar och plöjer dess jord" det är arbetarna som "reste bygden och värnade den". Arbetarna måste bli belönade för sitt hårda slit. Och till skillnad från högern som inte har någon annan ide förutom lägre skatter(främst för överklassen), så har vi en riktig politik för att gynna arbetare. Vi tänker utöka fackavdraget, något som gynnar arbetare som normalt betalar relativt höga fackavgifter. Med starkare fack så får arbetare dessutom högre löner på ett sätt som inte skadar välfärden. Det är hur vi bygger ett starkare samhälle. Där fler får mer pengar i fickan och får en välfärd som håller kvaliteten.
Men nu så tror jag att jag måste begå mig vidare! Tack allesammans för denna tid! Nu går vi mot valvinst på Söndag!
Publiken hurrar och viftar röda fanor. Samtidigt så spelas SSU sin vallåt
Sossarna ska göra allting bra
För vi är starkare tillsammans
Från mörkret vi stiger, vi stiger,
Vi stiger, mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Ahahahahaaaaa Ahahahaaaaaa
Gemenskap och hopp, välfärd och jobb
För vi är starkare tillsammans
Från mörkret vi stiger, vi stiger, v I stiger, mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Ahhhh ahhhh ahaaaaa Ahhhh ahhha aaahhaa
Vi riktar samhällets samlade styrka mot hedersförtrycket, mot konservatism, mot diskriminering - så att unga kvinnor och män kan Leva som dem till, älska vem dem vill, Klä sig som dem vill, Röra sig där dem vill, rakryggade, självklara, stolta
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Milaw far vidare till Flens kommun. I Flens kommun så besöker Milaw den lokala KSOn Snelf Nummok. Och har ett öppet panelsamtal med henne. Den lokala AK ordföranden ställer frågor och fungerar som moderator.
Okej, min första fråga går till Milaw, hur tycker du att mandatperioden har gått?
Nämen jag tycker att vi har haft en bra mandatperiod, vi har fått igenom mycket. Jag har tjatat om det här tusen gånger tror jag nu. Men jag tror att en viktig reform som vi fick igenom var den stora skolreformen. Där vi satsade stort på skolan och inledde arbetet för en mer jämlik skola över hela landet. Jag tror också att några av de viktiga saker vi fick igenom var utökat fackavdrag. Flen har en väldigt hög fackanslutning vilket är bra, men fackmedlemskap är dyrt och fackens styrka minskar. Så genom vårt fackavdrag så har vi gett vanligt folk mer i fickan och öppnat upp möjligheterna till fackmedlemskap för fler människor.
Okej, men hur tycker du det har gått då, Snelf?
Jag tror inte det undgår någon att Sveriges kommuner, särskilt på landsbygden har haft en tuff period. Men jag tror ändå att viktiga reformer har tagits under denna mandatperiod som verkligen underlättat för oss i Flen. Först som Milaw nämner har den stora skolreformen varit en bra reform. Förr oss i Flen utgör skolan en stor kostnad. Med en förstatligad skola så ger det oss mer flexibilitet i budgeten och naturligtvis innebär det att våra medborgare verkligen kan få den skola dom förtjänar, trots att dom inte lever i landets rikaste kommun. Men en annan grej som varit riktigt bra för vår kommun har ju varit de extra bidragen till kommunerna. Vi i Flen har en rätt låg genomsnittlig inkomst, vilket innebär att vi har fått stora skördar från denna reform och har verkligen hjälpt i balanserande av budgetar. Så för Flen så tycker jag det har varit en riktigt bra mandatperiod. Jag tror många här känner nu också hopp för framtiden verkligen. Nu hade vi dock velat ha tillgång till det öronmärkta glesbygdsstöder som regeringen skapade, så det är väl det problem vi har haft.
Ja du, Milaw, hur ser du på det?
Jo jag förstår naturligtvis Snelfs perspektiv. Och vi har gått till val på att expandera dom programmen med mer resurser och mer kommuner. Så då kommer vi väl arbeta för att se till att Flens kommun också räknas med. För jag tror jag delar Snelfs syn i att Flen skulle verkligen kunna gagnas av att våra glesbygdsprogram skulle kunna göra en hel del nytta i Flen. Jag tror det är tydligt att vi är det parti som gynnar småstäder, medelstäder och glesbygden.
Jo ja! Hur ser ni på högeralliansens landsbygdspolitik, tänker att jag riktar frågan till Snelf.
Det svåraste med den frågan är att veta vilken politik som högeralliansen faktiskt bedriver. Hahaha. Men mest verkar finnas en del positiva delar som att dom vill utöka transportmöjligheter, vad det än innebär. Men problemet ligger väl i att KS inte förstår hur den framtida landsbygden måste se ut, dom verkar vara fast i 1900-talet. Den forna landsbygden grundade sig i vissa industrier, men det är inte så vi kan köra på längre. Vi är i ett nytt millennium. Den nya landsbygden måste vara bygd kring flera mindre företag, inte stora industrier. Det är så vi bygger en modern landsbygd, för de stora industrierna, dom kommer inte kunna hålla landsbygden vid liv långsiktigt. Med automatisering inom industrin så behöver vi innovera. Och därför så tror jag att Socialdemokraterna har den rätta visionen. Vi måste stötta småföretag och innovation på landsbygden, om vi vill att landsbygden inte ska vara artificiellt uppbyggd på statliga subventioner permanent.
Men då tror jag nog att båda av er måste åka för idag. Jag skulle vilja tacka Milaw och Snelf för att ni har deltagit, tack.
Efter panelsamtalet får Milaw ingen ro, hon åker vidare till Norrköping där hon presenterar Socialdemokraternas nya valfilm på en scen. Milaw går upp och presenterar:
Här presenterar vi vår nya valfilm. Vi ställer er ett tydligt val. Antingen så väljer ni högern. En grupp vars politik inte går att förena. Där man spelar bingolotto med vilka reformer som kan genomföras. Eller så väljer man de folkliga, ett stort och tryggt regeringsalternativ. Ett regeringsalternativ som är erfarna att regera och som kan ta ansvar för landet. Tack!
submitted by mincoder to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2020.06.11 21:30 mincoder NY Opinionsmätning från Swarjebladet

NY Opinionsmätning från Swarjebladet
Swarjebladet såg UTs opinionsmätning och tänkte, vi kan väl göra vår egna! Därmed så har vi nu kompilerat den ultimata opinionsundersökningen, med korrekt information, till skillnad från den vänstervridna propaganda som UT sprider ur sig.
Genom att fråga 10 miljoner pensionärer och bebisar, kvinnor, män och allt däremellan kan vi nu presentera följande mätning.
Mätningsinstitutet Unkla Tjänsters(UT) junimätning
Därmed ser vi ett historiskt resultat. S tappar från 32% förra valet till -150%, medans pyttepartiet SD ökar från ca 3% förra valet till 100%. Totalt samlar vänstern -400% och högern samlar 500%. Som en intressant omvändning innebär det därmed att vi får en ny riksdags bestående av totalt 200% av befolkningen. En intressant vändning.
Vi frågade KS partiledare om deras åsikt, varpå de skickade en emoji med solglasögon.
Socialdemokratiska partiledaren har klagat om felaktigheter i vår undersökning, men Moderatledaren har kontrat med att fakta inte bryr sig om sossarnas känslor, och att det kommer bli en historisk högervinst. Något vårt mätningsinstitut, Unkla Tjänster håller med oss om.
Gabriola Dankuswitz
submitted by mincoder to Swarjebladet [link] [comments]


2020.04.06 12:38 myholoic20 "Nar det galler att ta ut priser, kommer de inte att lata mig komma pa pallen eftersom jag inte har spansk nationalitet"

Med bara tre ars traning och 16 ar i livet har Paula Teresa Ntutumu Okomo de basta tyngdlyftningsresultaten i Spanien i sin kategori, aven om hon inte har fatt nagon nationell utmarkelsen for det. Dess varumarken ligger over de ovriga, men trots att de far delta ar det tavlande eftersom det har ett Foreign Identity Number (NIE) istallet for ett National Identity Document (DNI). Hon foddes i Valencia och som barn, som hennes vanner, dromde hon om att kla sig ut som en fallera, men anvande afrikanska tyger. Idag vaknar han upp och med ogonen vidoppen, lyfter kilo och vikt, rasism och framlingsfientlighet.
Sedan nar tranar du viktlyftning?
Jag borjade i slutet av 2015, vid Aldaia Weightlifting Club, i Valencia, eftersom nagra av mina vanner anmalde mig och uppmuntrade mig. Fran forsta dagen sa min tranare att han var tvungen att forbattra saker men att han skulle ga langt, att han hade en lyftkropp.
Vad lockade dig till den sporten?
Fran tyngdlyftning lockades jag av att kunna lyfta mycket vikt och bli stark. Men nu nar jag har varit langre har jag insett att vad som ar mindre viktigt ar vikten du lyfter i tyngdlyftning, vem som helst kan utova denna sport. Det riktigt viktiga ar tekniken, din koncentration och din kapacitet for anstrangning.
Det sags att att gora vikter nar du ar valdigt ung stoppar tillvaxten, hur mycket sanning finns det i det uttalandet?
Det ar allt skvaller och skvaller. Nar jag borjade trana i klubben fanns det tva attaariga pojkar som hade tranat i mer an 3 ar, och de tva vaxer mer och mer varje ar. Jag, liksom dem, slutar inte vaxa och jag ar 16 ar gammal. Det viktiga ar att veta hur man tranar pa ett halsosamt satt.
Vad tyckte du om din miljo som du bestamde dig for att satsa pa tyngdlyftning?
I borjan var det ingen som gillade eller tyckte att det var bra for mig att utova en ”herrsport”. De sa till mig att jag skulle hamna med en kropp som en person som gor kroppsbyggande och att jag inte skulle vaxa, men jag kande att tyngdlyftning var vad jag gillade, jag markte att jag varje dag avancerade och forbattrade, jag kande mig sjalv och det gjorde mig valdigt glad. Min tranare stottade mig fran forsta dagen och med tiden, fick dem att inse att allt de trodde inte var sant.
Pa tal om "herrsport", finns det manga kvinnor som utovar det i din klubb? Och utanfor det?
I Aldaia Weightlifting Club ar jag den enda kvinnan, men i Spanien utovar fler kvinnor denna sport an folk tror. Vi ar inte fler flickor an pojkar, men vi racker, vi ar battre och vi gor det annu battre an pojkar. Som en bra referens har vi Lidia Valentín.
Kanner du att behandlingen mellan man och kvinnor ar annorlunda inom idrott? Vad har du lagt marke till?
I denna sport har jag aldrig lagt marke till nagon annan behandling mellan man och kvinnor, men jag har observerat stora skillnader pa grund av att jag ar utlanningarnas dotter, aven om jag ar fodd och utbildad i Spanien. Jag har lagt marke till, sarskilt for att trots att jag har blivit den viktlyftande mastaren i Spanien i min kategori, har ingenting erkants och mina priser har mottagits av manniskor som fick samre betyg an mig.
Forklara dig…
Jag foddes 2002 pa General Hospital i Valencia, men jag ar inte spansk eftersom min far och mamma kommer fran Ekvatorialguinea och har racker det inte att vara fodd och vaxa upp i landet, du ar bara spansk om en av dina foraldrar eller bada har nationalitet. Sa min nationalitet ar Ekvatorialguinean. Detta betyder att eftersom jag inte har en DNI utan snarare en NIE sa later de mig tavla, ga overallt men, aven om jag vinner, nar de far utmarkelsen later de mig inte ga pa pallen for att jag inte har spansk nationalitet, sa de de ger manniskor med lagre poang an mig. Det ar som om jag inte var dar. Det enda goda, for att saga minst sagt, ar att poangen och poangen haller dem for mig sa att, om jag i framtiden far nationalitet, att erkanna att jag har varit mastare for Spanien, men for tillfallet
Med eller utan pris, oavsett vad lagen sager, har du ovat tyngdlyftning en kort tid och du ar redan en mastare i Spanien. Utifran ser vi bara trofen men sakert finns det mycket mer bakom ...
Pa mycket kort tid har jag natt en bra position och for att komma hit har jag varit tvungen att mota ”vad de kommer att saga” fran forsta stund och ge upp en av mina storsta passioner: musik. Tidigare spelade jag piano och klarinett, men jag var tvungen att ge upp det for att kunna fokusera pa denna fantastiska sport. Jag har varit tvungen att mogna och inse att for att fa vad du vill maste du kampa och tjana det sjalv och att aven om manniskor stoder dig kommer tiden att komma ut pa plattformen och bara du kommer att kunna lyft upp all den vikt du har arbetat.
Trots anstrangningen, ar det vart det?
Ja, det ar vart det trots att radmannen for idrott i min stad (Aldaya) och de ansvariga for ministeriet och ministeriet inte har gjort nagonting for att bli erkand som mastaren i Spanien.
Bor du under press for att bli bast i din kategori?
Ja, sedan nar det galler att tavla i viktiga masterskap som det i Spanien, moter jag manniskor som har tavlat och tranat i manga fler ar an jag har, och aven for att tavla mot manniskor som tranar i hogpresterande centra dar de tranar fran 4 till 6 timmar om dagen 4 eller 5 ganger i veckan.
Jag ar inte i nagot hogprestationscenter och bor borta fran min klubb som jag tranar 2 timmar om dagen 3 eller 4 dagar i veckan. Om de som ar stolta hjalpte mig med stipendier och annat stod, skulle jag tjana mer och forbattra mina varumarken.
Hur kanner nagon sig nar han lyckas overvinna resten efter att ha tranat hart om han senare inte kan fira det som andra skulle gora?
I detta sista masterskap i Spanien var allt mycket sallsynt eftersom jag i ingen av de foregaende fick ett pris, aven om jag blev tredje i Spanien under 15 ar 2016 och tvaa i Spanien under 15 ar 2017. Men 2018 Jag har varit forst i Spain Junior i kategorin +94 och de gav mig en drink sa att det inte hande som alltid: att jag sag hur de gav mitt glas till nagon annan. Liksom i alla tidigare masterskap visste jag att jag hade overtraffat mig sjalv och att jag var en av de basta och jag brydde mig inte om att jag inte fick priset, men just nu gav de mig cupen efter tre ar som kampade for det, Det fyllde mig mycket eftersom jag insag att resten av folket ocksa forstod att jag fortjanade nagot i utbyte mot all min anstrangning.
Ar manniskor forvanade over att den basta i junior junior i Spanien ar en svart tjej?
Manniskor ar forvanade over att jag, trots att jag ar fodd i Spanien, eftersom jag har ekvatorialguineanska foraldrar inte anses vara spansk. De ar ocksa forvanade over att de inte officiellt vill erkanna mig som den spanska juniormastaren. Manga tycker att vi har kommit langt och att rasism ar en saga historia, det ar darfor de ar sa forvanade over att hora den har typen av historia.
Nu nar ett mycket afrikanskt Frankrike har vunnit varldscupen har debatten oppnat sig om flera identiteter: kan nagon kanna sig lika spanska som de ar fran Guinea-Ecuador? Och vad ar ditt fall?
Jag vet inte vad ordet skulle vara, men lat oss saga att jag kanner "Spanska guinean". Jag ar fodd i Spanien och har bott har i 15 av mina 16 ar, men det skulle det inte vara "mig" utan min valensianska del och utan min fangpart (etnisk grupp uppdelad mellan flera lander i Centralafrika). Min mor har tagit ansvaret for att utbilda mig med det spanska systemet men med tullarna i Ekvatorialguinea. Jag bodde ocksa i Malabo, huvudstaden, i ett ar, vilket fick mig att bli mer kar i Guinea. Nar jag var liten var en av mina drommar att kunna kla sig som en fallera, som mina vanner, men att min klanning var gjord med afrikanska tyger.
Pa tal om Ekvatorialguinea, har du nagonsin tankt pa att ga och bidra till utbildning av idrottare dar?
Jag skulle garna kunna starta flera klubbar i Guinea, bade tyngdlyftning och andra sporter och ocksa, konstgallerier och musik- och danskonservatorier for att fa landet att vaxa mer och gora unga manniskor till stora idrottare, artister, musiker, poeter, kockar eller dansare. Pa detta satt skulle landet forbattras och ungdomen skulle ha en god framtid.
Özil (barnbarn av turcx) har beslutat att sluta spela med det tyska fotbollslaget till foljd av framlingsfientliga forolampningar han fick for att ha tagit ett foto med Turkiets president, vilken asikt fortjanar du? Utover lagstiftning, passar rasism och framlingsfientlighet inom idrotten?
Jag, i hans situation, vet inte vad han skulle ha gjort, kanske skulle jag stanna kvar och visa att forolampningarna inte skadar mig och inte paverkar mig, men det borde inte vara trevligt att behova bara dem heller, sa att om han hade stannat kvar eller om han foredrog ga, jag tror att det ar bra beslut.
Utan tvekan, inom idrotten finns det manga fall av rasism och framlingsfientlighet, faktiskt, nar manniskor sager till mig "det finns inte langre rasism i varlden", tar jag fran dem de tusentals exempel som finns i idrotten.
I mitt fall kan du saga att jag vinner, for jag kampar mot dem och tranar och stravar mer och mer for att visa att vad jag an gor kommer jag att fortsatta slass tills de ger mig vad som ar mitt och de kanner igen allt. anstrangningen. Och om det inte hander, kommer jag anda att vara lycklig, eftersom jag kommer att veta att nagon atminstone forsokte kampa for oss, afro-efterkommande idrottare. Och om jag inte lyckas kommer nagon att folja min vag och min kamp mot rasism.
Du sager att de, trots de bittera dryckerna i nationella tavlingar, i ditt land, Valencia, alltid har fatt dig att kanna darifran, men pratar de med dig pa Valencian eller inte?
De pratar inte Valencian till mig, men inte heller de. Men ja, det har hant mig att jag har svarat eller borjat tala pa Valencian och att de har blivit forvanade. Sammantaget maste jag saga att de pa regional niva till skillnad fran nationell niva inte bara tillater mig att tavla utan ocksa belona mig.
Fragar de vanligtvis var du ar ifran om du representerar Valencias gemenskapen?
Alltid, upp till den punkt dar han trodde att jag tatuerades pa pannan "jag ar en utlanning". Verkligheten ar att min hudfarg sager allt, for honom bekraftar de redan att jag ar afrikansk.
Vilka ar de fragor du hatar mest om kvinnliga idrottare?
Och de som gor lyft?
Kanner du dig bekvam att gora en pojkesport? Eller kommer du inte att stanna kvar med en mans kropp?
Och bekraftelser som: "att vara en kvinna gor du det annu battre an man" eller "du har mycket styrka for att vara en kvinna".
Vilken skulle du garna svara pa?
Jag skulle vilja svara pa vad jag kanner nar jag gar pa scenen. For det ogonblick jag gar ut korsar manga saker mitt sinne: "du kan", "ingenting tynger dig", "tekniken, Paula, tekniken", "du gar ut, plockar upp det och det ar det" men samtidigt tanker jag hela tiden att jag kanske inte har tranat tillrackligt. I det ogonblick de sager mitt namn och jag gar ut kanner jag att radsla och nerver invaderar mig, men de tva klapparna som min tranare alltid ger mig pa baksidan gor att radslan forvandlas till adrenalin och jag gar ut och vill ata varlden. Nar jag positionerar mig lyssnar jag pa hur alla uppmuntrar mig, men jag fokuserar alltid pa tva roster: min tranares och min mammas. Jag slar i drag och oppnar plotsligt ogonen och jag har redan baren over huvudet, sa jag tror bara att jag har lyckats.
Vi har sett dig pa bilder med varldsmastaren Lydia Valentín, vad markerar du om henne personligen? Och vad vill du lara av henne inom idrott?
Jag var med Lydia nagra minuter nar hon kom, 2016, till ett spanskt masterskap. Jag pratade lite med henne, men jag insag att hon ar en person full av livskraft och med en stor passion for tyngdlyftning.
Jag skulle vilja lara mig allt fran henne, jag skulle garna kunna fortsatta pa vagen for att na olympiska spelen och lite efter lite overvinna henne tills jag ar battre an henne.
Vilka ar dina mal i denna sport? Och i livet?
I viktlyft skulle jag vilja kunna forbattra mig mer och mer varje dag, utplana alla masterskap och ga valdigt langt, till de olympiska spelen.
Och i livet skulle jag garna avsluta en karriar inom socialt arbete och psykologi.
Vad gillar du att gora nar du inte lyfter i vikt?
Jag upptackte nyligen att jag brinner for varlden av frivilligarbete och kommunikation. Jag har hallit en workshop pa radio fran Albal Radio Sol Albal och nu har vi tillsammans med nagra vanner ett program med titeln "Los Soles De La Radio" dar vi pratar om ungdomsfragor som musik, nyheter, kandisar och / eller aktiviteter av intresse for ungdomar.
Vi onskar er lycka till! For oss ar du sjalvklart CHAMPIONEN.
Tack sa mycket.
submitted by myholoic20 to u/myholoic20 [link] [comments]


2020.02.21 22:20 nyhetsbubbla Stor skillnad mellan unga mäns och kvinnors partisympatier enligt undersökning från Novus, Vänsterpartiet störst bland kvinnor och Sverigedemokraterna störst bland män, kvinnor lutar åt vänster medan män lutar åt höger

Stor skillnad mellan unga mäns och kvinnors partisympatier enligt undersökning från Novus, Vänsterpartiet störst bland kvinnor och Sverigedemokraterna störst bland män, kvinnor lutar åt vänster medan män lutar åt höger submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2019.12.02 01:13 vonadler [HPSA] Rasbiologiska institutet

HPSA började som "Historical Public Service Announcement" men på Bromskloss utmärkta inrådan står det numera för "Historia På Sweddit Anbefalles".
Här kan du läsa alla tidigare HPSAer. Glöm inte att läsa längre ner, där det finns utmärkta HPSAer som är skrivna av andra.
Med det avklarat ska vi prata lite om rasbiologiska institutet. Sverige var som bekant först i världen med ett rasbiologiskt institut, som med statliga medel skulle bedriva forskning kring rashygien, genetik och folkhälsa ur ett rasperspektiv. Varför var Sverige först? Det har förts fram flera teorier - Linnés arv, med Sverige som ursprungslandet för inledning i arter och familjer inom djur- och växtriket, att Sverige redan var väl organiserat, centraliserat och registrerat och att det därmed var relativt lätt att lägga till ytterligare en uppgift i folkbokföringen - ras - och därmed kunna använda det i forskning och samhällsuppbyggande åtgärder mot det som på den tiden sågs som degenererat beteende - rasblandning, alkoholism, excentricitet, psykiska sjukdomar och mentala störningar, promiskuöst beteende (så gott som endast hos kvinnor) med mera. Att Sverige inte hade skulder från första världskriget och därmed hade råd med nya statliga institut har också förts fram som orsak till att vi var först.
Statens institut för rasbiologi (som det officiellt hette) bildades 1922 efter förslag i riksdagen 1921 som stöddes brett av alla partier - motionen var av allt att döma skriven av Svenska sällskapet för rashygiens ordförande Herman Lundborg och skrevs under av socialdemokraterna Alfred Petrén och Hjalmar Branting, bondeförbundaren (numera centern) Nils Wohlin och allmänna valmansförbundet (numera moderaterna)s Arvid Lindman.
Samme Herman Lundborg blev också det nya institutets ledare och tog med sig en stor mängd egen forskning om den "degenererade" samiska rasen.
Planerna var storstilade - man skulle kartlägga den svenska rasen och vad som gjorde den unik, registrera ras på alla svenska medborgare och även goda och mindre goda rasbiologiska egenskaper på individerna, och på så sätt kunna förneka människor att lysa för äktenskap (något prästen gjorde tre söndagar i rad innan skatteverket började med hindersprövning) och använda sterilisering mot antisociala eller rasbiologiskt misshagliga element.
I praktiken lyckades man ganska dåligt. Man producerade 1922-27 ungefär 12 000 bilder och en stor mängd mätdata, men lyckades aldrig få fram något slags parameterdata kring hur den svenska rasen såg ut. Istället tog man bilder med god ljussättning av friska och pigga människor av vad som ansågs som "svensk" ras, där objekten (alla nakna) uppmanades att stå med god hållning och leendes, medan "kriminella", "finska", "rasblandade" och "samiska" personers bilder togs med sämre ljussättning och där en stor del av människorna inte ler, ofta ser trötta eller sjuka ut, hukar sig eller står med dålig hållning och har ovårdat hår eller ansiktsbehåring. Bilderna ackompanjeras av skrivna kommentarer i stil med "kriminell" och "rasblandad" med mera. Man reser runt i landet och ber präster skaffa fram lokala personer för fotografering, som ofta sker på prästgården, med ett vältaget professionellt foto av och för prästen själv som tack för arbetet.
1927-35 ägnar man sig mest åt opinionsbildade arbete, där Lundborg orerade om den "degenererade" samiska rasen och mot rasblandning, då minskade anslag gjorde arbetet att försöka kartlägga den svenska befolkningen omöjligt.
Med tiden blir det mer och mer klart att Herman Lundborg använder institutets arbete för att producera bevis för sina egna teorier om ras, oavsett om arbetet är vetenskapligt eller inte - det som produceras är overifierbar statistik (t.ex. 27,5% av svenskar har uppnäsa) och Herman Lundborgs egna åsikter om vilka bilder som representerar en god svensk ras och vilka bilder som representerar "degenererade" människor.
Kritiken börjar tidigt, där bland annat Dagens Nyheter och Torsten Fogelqvist är mycket skarpa i tonen, både på ideologisk och vetenskaplig grund. Med bitande sarkasm undrar Fogelqvist hur "lägre tjänsteman" kan vara ett rasbiologiskt drag, eller vem som bestämt att "fosterlandslöshet, gudlöshet, individualism och egoism" är rasbiologiska degenererade drag och anklagar Lundborg för att vara en charlatan och kvacksalvare som förskingrar statliga medel i ett privat korståg. Lundborg själv kommenterar kritiken med att han inte förväntar sig annat av en "judetidning".
Sin största framgång når institutet 1934, när den är remissinstans till steriliseringslagen, som går igenom och låter svenska läkare besluta om sterilisering av på mentalsjukhus tvångsintagna (vilket på den här tiden och fram till psykvårdsreformen 1992 kan vara i princip vem som helst som polis och rättsväsende vill ha bort från gatan men inte kan bevisa att de begått ett brott som ger fängelsestraff).
Herman Lundborg glider alltmer mot antisemitism och tyskvänlighet och hans stridbara personlighet skapar alltfler personliga konflikter och hans storskaliga projekt får med tiden allt mindre medel för sin forskning (fler än 7 anställda får institutet aldrig, inklusive Lundborg själv) och kritiken mot bristen på vetenskaplig rigoris och Lundborgs personlighet och ledarskap blir allt skarpare och mer allomfattande. I början av 30-talet har institutet svårt att rekrytera folk då det börjar bli paria i vetenskapliga kretsar.
1935 har den socialdemokratiska regeringen fått nog. Lundborg, som går i pension, ersätts med sin tidigare assistent (1922-24) Gunnar Dahlberg. Dahlberg är till skillnad från Lundborg (som visserligen studerat medicin, mest ärftliga sjukdomar, men men inte blivit läkare) läkare och mycket inriktad på att använda verklig vetenskaplig metodik. Lundborg har med tiden blivit alltmer antisemitisk och protysk, kanske till och med nazist, medan Dahlberg är skarp antinazist.
Lundborg protesterar högljutt mot vem som ska efterträda honom och anser förbittrad att man förstör hans livsverk och drar i protest sig tillbaka från det offentliga livet när han inte lyckas motverka Dahlbergs utnämning. Han dör 1943.
Dahlberg stänger som planerat ner den rasbiologiska forskningen och arkiverar det material som Lundborg tagit fram. Institutet är under hans ledning en tynande organisation som bedriver viss faktiskt vetenskaplig forskning (huvudsakligen Dahlbergs egen) kring genetik, socialmedicin och ärftliga sjukdomar, bland annat inavel.
Dahlberg dog 1956 och ersattes av Jan Arvid Böök, under vars ledning rasbiologiska institutet gick upp i Uppsala universitets institution för medicinsk genetik 1958.
Arkivet finns kvar och går att läsa för den intresserade.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.08.11 06:18 Querzion Mentalt missanpassningsbar! (RANT for your amusement.)

Vi kan börja såhär, jag kallas Querzion överallt på nätet, så det är bara ett sökord på google så har man all information på en sida, klappat och klart. Jag heter Slisk, så nu behöver ni inte ens anstränga er till att klicka på en knapp. En gång för länge länge sedan, så bla bla, så Slisk. Självhat är en bra sak och när man umgås med punkare så blir det ännu bättre, men nu var det inte det som jag skulle snacka om.
Jag är så trött på ta mig fan allt. Här sitter man nu 33 år gammal och irriterar mig över dejting appar och sidor som är helt värdelösa, antingen så är det skaparna som lurar en på pengar i sin girighet (GLÖM ATT JAG PRÖJSAR EN ENDA KRONA FÖR NÅGOT SOM ÄR GRATIS, känns som att jag hamnat på en eskort firma om jag ens överväger att betala månadskostnaderna för en del utav sidorna, nej, GRATIS är gott heter det utav en anledning.), eller så funderar man på om inte hela sidan är ett botnät, eftersom att de man kontaktar aldrig svarar.
För att vara ärlig, jag är totalt värdelös på att prata med andra människor, kan ha med den simpla anledningen att jag respekterar andra, vilket tydligen är det värsta beteendet i världen, såvida man inte är i en #metoo grupp för då är det precis det beteendet som verkar få folk att bli våta i teorin, tills de faktiskt pratar med en sådan individ. Jag är totalt missanpassningsbar. Vad menar jag med det, jo, jag tänker inte vika mig för vad någon annan drömmer om att ha, jag har min standard, låt mig vara jag, så låter jag dig vara du, men nu har vi ju checklistor att gå efter, för att kvinnor har standard vettja, host host, "jag vill ha" heter det, men så fort någon med det totalt motsatta i checklistan dyker upp, så faller trosorna av, 1-12 månader senare så söker de efter en ny som ska hand om dem samt meddelar att de har en unge som man också behöver ta hand om. FFS. Använd kondom, eller annat preventivmedel som IQ, testat att använda hjärnan än?
Kriterier.. Oh, du söker * och * och * och etc. Jisses efter att ha gått igenom den shoppinglistan så konstaterar jag att, shit, jag stämmer ju in på 99% utav det hon vill ha.
Skriver något som bygger på det jag vet om personen, vilket är presentationen utav "dyrka mig" kriterierna. Adderar något som jag uppfattar som humor, tror nog att jag är för seriös, för att vara intressant dock, för 5 min senare så Ser man att den man skrivit till går in på min profil. Man väntar upp till 24h. No answer. Shit är det så fult att ha dreads i dagens samhälle eller har jag missat något? Okey, rond två!
Ny 25+ are. Skriver något objektifierande i stil med.. eftersom att det inte finns någon fakta eller presentation. "Du såg jäkligt bra ut, vad har du att erbjuda?" vilket betyder att man absolut inte kommer att få ett svar. Jag tror jag måste slå på att jag söker män istället så att jag kan se vad fasen de har för bilder, eller det behöver jag inte för att youtube har fullt med videor där kvinnor kritiserar mäns val utav bilder på dejtingsidor eller Tinder! Woosh, don't get me started on the whore galore appen som inte den heller fungerar. När man är genuin, som 99% utav dem sätter som krav. Snäll, ärlig och en massa annat som JAG vet att jag är, blir det WTFudge. Kvinnor tänker med könet precis lika mycket som män gör. De vill ligga och de tänker inte göra det med någon som är jordnära. Jag är 33, ser ut som att jag är runt 25, sparar skägget för att jag inte vill se ut att vara yngre än detta. Utan skägg där man behöver läggas, blir bara, "ta det som en komplimang att du ser ung ut". Skulle du ta det som en komplimang att du ser ut som en unge? FFS.
Mina psykiska fel är troligen att jag blev psykiskt sjuk och bytte diet, till djur är vänner och sedan slutade förgifta kroppen med nikotin och alkohol, efter det har det ju varit namnam på babe-fronten, sarcasm. Känner mig som ett incel barn bara för att jag vägrar gå på krogen och supa mig packad, ragga på något #metoo barn och sedan raggla till en plats för att tömma pungen. Jag är inte en sån individ, shit.
Hela mitt liv så har jag bara gått på en fest, tittat på en brud och så har det varit tillräckligt, det var så jag träffade mina ex, (ex för att vi träffades på fyllan, och låg med varandra i ett år för att .. Det byggde på sex och inget annat. ).
Uppå allt detta så har man andra idiotiska saker att tänka på som att Hjärnan lurar oss att vi är 5 gånger snyggare än vad vi är, så det blir ju en chock att sedan veta att vegan, troligen är det mest avtändande som existerar om man inte hade siktat in sig på träsktroll som extremt arga vegan feminist aktivister som praktiskt taget vill mörda bönder för att släppa ut minkar som bara självdör ändå.
Så vad kan man hitta på, för att förgylla dagarna? Jag tror att jag behöver börja käka cannabis, lyckan är ändå inom oss, eller så kan man ju ta livet utav sig, jag tror att jag är tillräckligt bortglömd för att kunna sina bort utan att någon reagerar på det.
Vet ni vad det värsta med livet ä? Det är att vet att man inte kan ett piss eller vet något och samtidigt vet att hela världen är befolkad utav narcissister.
Jag blir så förbannad så fort jag går in på HAPPY pancake, varje gång. Att jag bara ger upp på tanken att göra någon annan lycklig, jag är ju redan glad, men tanken på att dela något mer med någon annan är fortfarande överhängande.
Dock om man tänker efter lite extra noga, vad är det för skillnad på en dator och en flickvän? Datorn uppvisar logiska fel, kvinnor är inte rationella eller logiska någonstans. Datorn låter mig prata eller kommunicera med den när jag känner för det. Kvinnor pratar bara med en om det är något de vill.
The statement of the decade, the computer is the best girlfriend you can find. Why? Gå in på en dejtingsida, forum eller gruppchatt, tänk dig att alla som du skriver med är en personlighet eller sinnesstämmning som datorn har för stunden, efter några dagar med de tankarna så sitter du bara och skrattar åt datorn för att den är totalt orationell och aldrig är sammanhängande och konsis. Best girlfriend ever, inga återkommande diskussioner utan att du startar dem, ger en allt man kan drömma om, och är man riktigt desperat så får man väl lära sig programmering och skapa sig ett barn den vägen. Botar kan upplevas mer levande än människor i dagsläget. Det här argumentet, borde vara reaktionellt, men troligen inte. What the fuck happened to the population of earth? Jag tror det är dags att folk tar sitt pick och pack och bara dör, lämnar jorden till att skapa ett nytt liv som är mindre separerat från andra.
submitted by Querzion to sweden [link] [comments]


2019.07.26 08:15 LillyKristensen Kvinnor och kristendom Girl Power!

Kvinnor och kristendom Girl Power!
Vad säger Nya Testamentet om kvinnor? Är kvinnan mannens ägodel som i så många andra religioner, eller är det så att Jesus förespråkar jämlikhet? Girl Power – är det att vara kristen?

Jesus = Girl Power
Det framgår ganska klart och tydligt i Galaterbrevet 3:26-29 (länk till bible.com) att Jesus jämställer man och kvinna. Faktum är att det framgår många gånger i Nya Testamentet, både av Jesus ord och Jesus handlingar att han, och därigenom Gud, jämställer mannen och kvinnan. I dag tittar vi på ett stycke i Galaterbrevet eftersom vi även släpper en ny design för tryck på våra kläder i detta tema.

Galaterbrevet 3:26-29

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
Ingen skillnad mellan grek eller jude, man eller kvinna och så vidare. Faktum är att när de första kristna missionärerna vågade sig upp i norden för lite mer än 1000 år sedan, så var det främst hos de beryktade vikingar kvinnorna de fick sitt gehör. Kvinnorna i Norden förstod snabbt vad Jesus ord betydde, för männen tog det nästan 300 år innan de blev övertygade.

Girl Powered by Jesus

Med tanke på hur världen ser ut och hur kvinnor behandlas i många länder av Gud-lösa religioner så borde vi lyckligt lottade kvinnor, som själva får välja vilken man vi vill träffa, inte blir fängslade och piskade för att vi inte döljer vårt hår, har rätt att själva göra val, och till och med får bestämma själva över våra liv – vi borde hedra detta och även utnyttja det bättre. Jesus dog på korset för mänskligheten. Var dag dör faktiskt kvinnor (och män) samma död för sin tro runt om i världen.
Vi kvinnor som lever i den fria världen måste bli bättre på att ta tillvara på den rätten vi har. För vår egna skull, men också med respekt för de 100-tals miljoner kvinnor som inte har den möjligheten.

Sprid kunskap på nätet

Använd hashtag: #GirlPoweredByJesus

Bli en vardagsmissionär

Sprid det kristna budskapet genom ord och handling. Bli en stolt kristen kvinna och bär ett vackert klädesplagg med ett kristet budskap. Du kommer att förvånas över hur många positiva reaktioner eller nyfika frågor du kommer att få. I kläder med ett kristet budskap blir man lite som de första apostlarna, Jesus lärjungar, men i Sverige kommer du varken bli stenad eller korsfäst.
Kristna kläder med budskap: Girl Powered by Jesus.
Med vänlig hälsning, Lilly Kristensen
submitted by LillyKristensen to u/LillyKristensen [link] [comments]


2019.07.06 15:41 losborracho Stor skillnad mellan män och kvinnor i Sverige vid högre utbildning.

Stor skillnad mellan män och kvinnor i Sverige vid högre utbildning. submitted by losborracho to sweden [link] [comments]


2019.05.30 23:50 GeAlltidUpp Selfpost: Ny forskning om Svenskars sexliv och skillnad mellan män och kvinnor styrker gamla fynd

I rapporten framkommer bland annat att:
• En majoritet, 58 procent, uppger att de är nöjda med sitt sexliv och känner sig fria att ta initiativ till och säga nej till sex.
Betydligt fler män än kvinnor, 28 procent respektive 18 procent, tycker inte att de har sex tillräckligt ofta.
Dubbelt så många kvinnor än män – 20 respektive 10 procent – uppger att de känt sig för trötta eller stressade för att ha sex.
• Färre män, 73 procent, än kvinnor, 84 procent, upplever att de kan säga nej till sex.
70 procent av männen i enkäten uppgav att de brukar pornografi, medan ungefär lika många kvinnor aldrig gör det.
• Nästan dubbelt så många kvinnor som män – 63 procent respektive 34 procent – har gått med på sex fast man inte velat. För partnerns eller relationens skull, eller viljan att få barn.
Nästan en tiondel av männen har någon gång ­betalat eller gett annan ersättning för sex, 80 procent av dessa har köpt sex utomlands.
• Nästan hälften av kvinnorna och var tionde bland männen uppgav att de någon gång utsatts för sexuella trakasserier.
• Ungefär 40 procent av kvinnorna hade varit med om någon form av annat sexuellt övergrepp. 11 procent av kvinnorna och 1 procent av männen hade utsatts för försök till samlag genom fysiskt våld. Generellt uppgav yngre kvinnor, personer med lång utbildning och homo- och bisexuella personer att de var mer utsatta.

Min fetmarkering. Källa:Carnhede, Ann-Maria (2019 betalartikel)"Ny rapport: Så många män har betalat för sex" ETC: https://www.etc.se/inrikes/ny-rapport-sa-manga-man-har-betalat-sex .
ETC lyfter förstås inte detta, men vi ser via detta att även Sverige stämmer in i mönster som presenteras i Hakims "The male sexual deficit: A social fact of the 21st century" International Sociology. Volum 30, nummer 3. Länk: http://www.catherinehakim.org/wp-content/uploads/2011/06/2015-IntSoc-MaleSexualDeficit.pdf D.v.s att män uppger och uppvisar en starkare sexualdrift än kvinnor. Hakim är inte ensam gällande detta fynd, en genomgång av tidigare forskning stärker också tesen att män generellt sett har starkare sexlust än kvinnor (självfallet finns det variationer inom grupperna samt individer och subgrupper som utgör kraftiga undantag, se Baumeister, Roy. F., Catanese, Kathleen. R., & Vohs, Kathleen. D. (2001) ”Is There a Gender Difference in Strength of Sex Drive? Theoretical Views, Conceptual Distinctions, and a Review of Relevant Evidence” Personality and Social Psychology Review, 5: https://journals.sagepub.com/doi/10.1207/S15327957PSPR0503_5 )
Att män köper sex oftare än kvinnor blir väntat av att läsa tidigare forskning om ekonomiska transaktioner kopplat till sex:
Gebhard (197ib) comments on the difficulty of delimiting ”prostitution” in cross-cultural perspective: ”Gift givin or even cash payment for sexual intercourse cannot be used as criteria to define prostitution, for these occur in courtship or even marital situations” (pp. 257-58). […] To gain some cross-cultural perspective on gift giving during sexual relationships between men and women, I surveyed the heading "extra-marital sex" in the Human Relations Area Files and considered all accounts of gift giving turned up this way, wheter extramarital or not. Gifts given in the context of
“courting,” “wooing,” “extramarital affairs,” “among lovers,” “in exchange for sex,” etc., were recorded; gifts given at marriage were not recorded, nor were arrangements that the ethnographer characterized as “prostitution”. I intended to divide gift giving into five categories according to who gives to whom and how much (1) only men give gifts; (2) men and women exchange gifts, but men’s gifts are of greater value; (3) men and women exchange gifts and there is no mention of relative value (in no case were men’s and women’s gifts specifically stated to be of equal value); (4) men and women exchange gifts, but women’s gifts are of greater value; (5) only women give gifts. In fact, only three categories had to be used: fifteen societies fell in category 1, one society in category 2, three societies in category 3, and no societies in categories 4 or 5.
[...]One-sided gift giving in the context of sexual relationship thus is not always "essentially" prostitution; nevertheless it is not a coincidence that males generally are the gift givers as well as the prostitute payers. [...]But the reason that men rather than women than women need to proffer such symbols [of commitment in the form of gifts] in the first place is that men in general wish to have sexual intercourse with many women in whom they have neither a nonsexual interest nor a long-term sexual interest. This fact underlies human sexual arrangements.
Symons, Donald (1979/08/30) "The Evolution of Human Sexuality". Oxford University Press, Google Books, Sida 269-271: https://books.google.se/books/about/The_Evolution_of_Human_Sexuality.html?id=lkISQRDurU0C&redir_esc=y ).
Vilket i sin tur rimmar väl med fyndet att kvinnor värderar resurser hos potentiella sexpartner mer än vad män gör (Wang, Guanlin; Cao, Minxuan; Sauciuvenaite, Justina; Bissland, Ruth; Hacker, Megan; Hambly, Catherine; Vaanholt, Lobke M; Niu, Chaoqun; Faries, Mark D.; och Speakman, John, R (2017) "Different impacts of resources on opposite sex ratings of physical attractiveness by males and females" evolution and human behavior.
Länk: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S109051381730315X). Med detta ej sagt att prostitution är "naturligt" eller positivt, bara att det är tämligen väntat utgående från biologiska förutsättningar att män som generellt sett har starkare sexdrift, skulle byta till sig sex från kvinnor som generellt sett finner ekonomisk status som en viktig delfaktor i val av sexuell partner. Med detta EJ heller sagt att prostituerade ligger med torskar för att de dras till rika män, att de finner sitt yrke njutningsfullt eller ens drägligt, eller att prostitution inte går att mineralisera eller helt avskaffa.
ETC lägger fokus på frekvensen av sexualbrott, vilket är alarmerande högt. Det dom inte nämner är att sexualbrotten enligt nationella trygghetsundersökningarna i landet har ökat. Vi kan se att 2005-2008 uppgav under 2% av befolkningen i landet att de drabbats av sexuellt övergrepp under året frågan ställdes till dem (NTU 2009:27: https://www.bra.se/publikationearkiv/publikatione2010-04-15-ntu-2009.html) En siffra vilket gick upp till 6,4% vid 2018 (NTU 2019: https://www.bra.se/statistik/statistiska-undersokninganationella-trygghetsundersokningen.html).
submitted by GeAlltidUpp to svenskpolitik [link] [comments]


2019.02.05 17:30 gothrian Samtalet mellan man och kvinna genom tiderna.


M:tja K:Tjena. M:du, vi har ju just börja bygga samhällen och så. Och vi har evigt liv, så det kanske är bra om vi kommer överenns? K: Det låter bra. För jag har just fått reda på att en rivaliserande stam ska anfalla oss för att ta våra jaktmarker. M:Fan det låter inte bra! Men vi är väl en ganska stor stam? K: Ja jag räknade och vi är exakt 150 kvinnor och 150 män. M: Okej! Men om vi ska försvara oss så kanske det är bra att ta reda på hur många som kommer dö i striden, så vi vet hur mycket resurser det här kommer kosta? K:Redan tänkt på det, 80-100 personer kommer antagligen dö. M:Men fan vad hemskt! K:ja det suger! M:Aja men vilka är det vi skickar då för att dö? K: Vad tycker du? M: vilka är bäst på att slåss? K: alla är lika bra av någon konstig anledning, det är absolut ingen skillnad i vår stam i stridsduglighet mellan män och kvinna. M:det är weird. K: jo men vi har ju spjut, pilbågar å grejer så det kanske beror på det. M:aja whatever. Vad tycker du att vi ska skicka ut för att dö? K: skicka ut enbart män. Tycker jag. M: jaha varför då? Jag trodde du gillade män. K:Nej, lyssna. Hur många barn kan vi producera fram om vi har 150 kvinnor kvar och 50 män? Och hur många barn kan vi få fram ifall det är tvärt om? M: Shit du har rätt! För jag antar att det här inte är sista gången vi kommer behöva slåss med andra. K:nej exakt. Just nu handlar det ju om överlevnad och då har ni män inte lika stort värde som oss kvinnor, så vi borde göra en ansträngning till att försöka hålla kvinnor skyddade. M:Ja, sen har jag märkt att ni blöder och har er. Om ni inte går omkring och är gravida eller tar hand om barnen, så det kanske är bäst att ni sköter det här med hemmet och skit, medans vi män är ute och utsätter oss för fara för att hålla er trygga? K: Fett tråkigt att stanna hemma. Men ja, vi kör på det här. M:ait, ses sen.
350 år senare:
K: tja M:yo K: Du, ni män är lite väl vårdslösa M:vad menar du? K: Ni knullar runt så jävla mycket så det kan ibland vara svårt att veta vems barn som är vems. M: Shit, det är ju inte bra, för vi vill ju inte ha incest barn! K: Nej dels det. Men sen så har ni män blivit så jävla vårdslösa ända sen vi beslutade att ni ska dö för att skydda oss kvinnor, fan är det som händer egentligen? M: Ja men vi måste hela tiden testa nya saker för att se om vi kan förbättra någonting, de andra stammarna som vi konkurrerar med gör massa utvecklingar så vi måste hänga med. K: jag såg Olof där borta rida på en gris på taket och bli avslängd. M: Ja men han var ju full! K:full? M:ja? Vi höll på att fira vår gud? K: GUD!? Va? M: Ja, vi var lixom tvugna att komma på vad som händer efter vi dör, eftersom duvet alla andra är ju dödliga. Dom behöver känna att det är värt att dö för något. K: Men ni dör ju för att skydda oss! M: Ja men.. duvet... K: Nej!? Vad? M: Ibland så duvet.. har kvinnor en.. eh.. annan nyans av underbar.. som.. kanske duvet, sänker motivationen att gå och dö för er. K: vi måste leva med män som rider på grisar! M: aja men okej skitsamma, gjort är gjort. Vad ska vi göra åt problemet du pratade om? K: Ni män får börja gifta er med oss kvinnor M: Jaha? Vad löser det? K: Jo men kolla, om de andra är fast med varandra för resten av sina liv- så blir de tvugna att prata med varandra och lösa problemen, ni män kan skydda oss bättre och ta hand om oss bättre om ni tillhör en kvinna. M: ahh, jag vet inte asså.. K: Jo! Det löser problemet med incest, byn blir tryggare för vi kan tjata på er att sköta er så att ni inte har ihjäl er själva. Och vi får djupare relationer för att det tvingar män och kvinnor att faktiskt lösa problem i relationen istället för att gå vidare till någon annan partner. M:Fine! Men jag styr in det i hela den här religionsgrejen. Men då får ni kvinnor ta våra efternamn när vi gifter oss! K:va? M: JA! Jag ska sälja in den här skiten till dom som bygger den här byn, inte till dem som sköter underhållet utav det. Vet du hur känsligt det manliga egot är eller? K:Men vad spelar det för roll om det är kvinnans eller mannens efternamn? M:Jo för när vi skriver våra krigshistorier om hjältar som fallit i strid eller gjort någonting coolt. Så använder vi mannens fulla namn och stamträd- det blir för förvirrande om vi ska hålla på att byta namn hela tiden. Så dels det och någonting tycker jag att vi borde få behålla eftersom vi gör allt det farliga. K:FINE! Men det är vi kvinnor som väljer män, ni måste uppvakta oss M: ehh? Varför? K: För att kolla: Jag kommer vara handikappad med att vara gravid, jag blöder en gång i månaden och sen måste jag ta hand om barnen, jag måste välja och måste vara attraherad av den mest kompetenta mannen som dels kan se till att barnen har det bra, men även så att barnen är friska när de föds. Jag kan inte fucking gifta mig med OLOF om han ska vara en börda för mig, då överlever ingen!
Feodal tiden:
M: Fan det börjar bli något utav det här! K: Ja! Fan vi har hela kungariken. M: Ja, livet har aldrig varit bättre för män och kvinnor än vad vi har just nu. K: Det suger dock att det här med att vi gifter bort prinsessor och skit. M:Du det är ingen picknick för prinsarna heller när det kommer till sånt. Men det hjälper till att stärka band mellan kungariken istället för att vi ska gå och slåss hela tiden. K: Ja, det är trots allt det mest logiska att göra nu när jag tänker efter. Det är lite det här med att man gör uppoffringar för någonting som är större än sig själv. M: Ja, det lyckades vi väva in med religionen vi skapade så det känns mer meningsfullt. K: Men hur blev det sånna här skillnader mellan fattig och rik? M: Pareto distrubitionen. K: Va? M: nä inget.. K: kan vi kanske försöka lösa det här med.. intimhygien snart? Jag börjar bli trött på att använda fårull och annan skit. M:får kolla in på det, jag känner att det här bara är en fas, bättre tider kommer.
300 år senare.
K:en fas sa du? M:tålamod, kommer du ihåg Mesopotamien eller? K: ja men chop fucking chop! Vi blev ju nästan utrotade av den där pesten och den där religionen står i vägen för att vi ska kunna ta oss nånstans!
Tidigt 1900- tal
M: Här, varsågod! En binda! K: ÅH! Nice! Kolla nu kan jag värsta göra massa saker jag inte kunde göra förut! M: Håller med! Om kvinnor kan göra mer nu så kan vi utvecklas snabbare, det är fullt logiskt! K:Vi får göra lite samhällsförändringar på grund av den här teknologin, det är vi ju ganska rutinerade på. Vi har ju trots allt hållt på med det här i hundratusentals år nu. M: Jo men tänk på att duvet, vi män har lixom gjort vår grej lika länge som ni har gjort er grej i det här ursprungsavtalet, så om ni ska vara med så måste ni följa dom reglerna som vi upprättat. K: Fine! Sätt in oss där det funkar, fett kul att få hänga med dig. M: Ja det här betyder också att jag kan spendera lite mer tid med barnen än vad jag någonsin har gjort förut! K: tipp topp.. men vi styr lite sociala reformer så att kvinnor får gå i skola i större utsträckning. M:låter bra.
Extremt säkra preventivmedel kommer till befolkningen 1960.
K:fett coolt! Jag kan nu bestämma när jag vill ha barn och behöver inte förlita mig på dig lika mycket som förut! M: JA! Det är ju fan fantastiskt! K: ja! Och nu i samma veva så kan jag få börja rösta! M: Ja det verkar ju logiskt att du ska få göra nu när det ända handikappet som du har på min sida av samhället är att du är lite svagare än mig, vi kör på ett par till reformer! K: åh! Kan jag få göra dom här reformerna då? Skäligen så borde en kvinnas rättigheter bli skrivet utav en kvinna. M: Ja, varför inte, det låter ju faktiskt ganska resonligt.
Feminism:
K:ÄNTLIGEN FRI FRÅN DINA BOJOR! M: va!? K:I alla dessa år så har jag varit förtryckt utav dig! Du har våldtagit mig och skändat mig, du har strukturellt skapat ett samhälle som är till för att hålla mig nere! JAG ÄR INTE MINDRE VÄRD ÄN DIG! M:ehhh.. men.. vi har väl båda gjort uppoffringar? K: VILKA UPPOFFRINGAR HAR DU FÅTT UTSTÅ? NEJ JUSTE! INGA! M: Men vad är det med dig? K: Nu lyssnar du på mig! Vi ska införa de system som jag har haft i dessa hundratusentals år med underhållet av samhället i det systemet som du har byggt upp för att utveckla samhället M:Lugnar du ner dig då? K: Så länge du bara håller käften och gör som jag säger! M: MEN! Nej fuck it! Då ser jag inga fördelar alls i hela den här giftemålsgrejen. K: FINE! Jag behöver dig inte längre! M: Okej!? Men vi måste ju fortfarande duvet.. leva tillsammans K: Så länge du erkänner att allt elände som jag har fått utstå genom all denna tid och fortfarande hjälper mig att göra de förändringar som jag vill förändra så kommer vi komma överens helt perfekt. M: men det låter ju inte logiskt eller rättvist alls! K: vad ska du göra åt saken. M: Ja.. vad ska jag göra åt saken...
submitted by gothrian to SwedishFeed [link] [comments]


2019.01.27 11:25 demagoogle Den decentraliserade förintelsen

Idag är det Förintelsens Minnesdag, som firas till minnet av när Röda Armén befriade Auschwitz​. Naturligt nog tänker man kanske mest på kriget och kampen mot Nazityskland, men förintelsen av den europeiska judenheten var också en decentraliserad historia som möjliggjordes av antisemitism som redan fanns på plats.
I Neighbors av Jan T Gross berättas historien om en polsk by där ena halvan av befolkningen mördade sina judiska grannar. De få som gömde judar och räddade människor fick leva med en sorts familjeskam framöver - till skillnad från förövarna. Nazitysklands inmarsch möjliggjorde pogromen, som kulminerade i att hundratals män, kvinnor och barn föstes in i en lada som tändes på. Men det var inga order från de tyska soldaterna, de såg istället mellan fingrarna med att befolkningen "löste sina problem".
Egendom togs över efter att mördandet var klart, det blev en sorts mordisk omfördelning för de som var för fega för att utmana makten. Jag tror att en del av anledningen till den decentraliserade förintelsen bygger på detta, ett sorts revansch mot allt som gått fel, riktad mot den självklara syndabocken.
Den europeiska antisemitismen har djupa rötter, och det är upp till oss att rycka upp dessa och slänga dem på historiens skräphög.
Se också gärna polska filmen Ida) som behandlar liknande frågor.
submitted by demagoogle to arbetarrorelsen [link] [comments]


2018.12.28 20:45 nyhetsbubbla Kvinnor har högre prestationsgrad än män på svenska högskolor, måttet visar hur många högskolepoäng som studenter tar av det antal poäng de är registrerade för, störst skillnad mellan könen på förskollärarutbildningen och civilekonomutbildningen med sju respektive sex

Kvinnor har högre prestationsgrad än män på svenska högskolor, måttet visar hur många högskolepoäng som studenter tar av det antal poäng de är registrerade för, störst skillnad mellan könen på förskollärarutbildningen och civilekonomutbildningen med sju respektive sex submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2018.10.03 15:58 -t-o-n-y- Är en 50/50 fördelning av män och kvinnor i riksdagen i sig positivt?

Utan att göra detta till en fråga om huruvida kvinnor är bättre än män eller om det är bättre eller sämre att fler av det ena eller andra könet är representerade, går det att svara på om en 50/50 fördelning i politiken i sig är mer positivt än något annat? Låt oss säga att vi skulle ha en helt jämn fördelning mellan könen och att så skett utan någon typ av särbehandling, diskriminering eller kvotering. Vet vi att det i sig är fördelaktigt och isåfall på vilket sätt?
Frågan kom upp efter att jag läst en post på Facebook från SCB där de tog upp fördelningen av män och kvinnor i riksdagen https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/demokrati/allmanna-val/allmanna-val-nominerade-och-valda/pong/tabell-och-diagram/riksdagsval/riksdagsval-19222014.-valda-efter-kon/
Jag är alltså inte intresserad av att veta om ni tycker att män är bättre än kvinnor eller tvärtom utan om en helt jämn fördelning är något att sträva efter i politiken och om det finns bevis för att vi bör göra det.
[Edit]
Ni har gett flera intressanta svar men jag tror fortfarande vi missar något. Det finns onekligen skillnader på män och kvinnor på gruppnivå och rent statistiskt kan det vara så att om du röstar på en kvinna så är chansen större att hon tycker och tänker som du jämfört med en man (om du nu är kvinna), och tvärtom vilket i sin tur skulle kunna ge effekter på samhället och eftersom vi har ungefär lika många män som kvinnor i samhället så skulle det av den orsaken kunna finnas anledning att tro att en likadan fördelning i politiken bättre skulle representera folket. Men samma sak skulle också kunna sägas om andra biologiska skillnader som ras, sexuell läggning osv vilket gör att det är individers kompetens och kvalitéer som bör räknas och inte dess eventuella grupptillhörighet.
Men, om vi breddar det lite och tar med det faktum att människan till stor del är känslostyrd och till viss del programmerad att gruppera och kategorisera saker i sin omgivning på ett sätt som de inte alltid förstår själva, finns det då anledning att tro att det finns något positivt som kan komma med att sträva efter en bild av ett helt jämlikt samhälle och kan eventuella åtgärder för att nå detta överväga det negativa i den mening att människors syn på samhället skulle bli mer positiv, den mentala hälsan skulle förbättras och människor i mindre utsträckning skulle känna sig diskriminerade och förtryckta och istället skulle kunna fokusera på att bli produktiva medlemmar av det gemensamma?
Jag målar med väldigt stor pensel här och min frågeställning kanske blir lite luddig men jag försöker se den större bilden och reda ut om det här med jämlikhet är en rent ideologisk kamp eller inte :)
submitted by -t-o-n-y- to svenskpolitik [link] [comments]


2018.09.12 22:33 Grebmolb ILJM att antalet godkända förarprov har minskat stadigt sedan 2004.

Och därtill kan man se att kvinnorna sedan 2010 har godkänts i högre grad än män, till skillnad från tidigare år.
Vad beror detta på och varför blir fler helt plötsligt fler kvinnor godkända än män? Diskutera med närmaste kompisen!
Källa: Trafikverket
Antalet godkända förarprov - perioden 2004-2018
År Kvinnor Män
2004 58,3% 60,0%
2005 57,5% 59,3%
2006 57,7% 59,3%
2007 57,8% 58,3%
2008 57,1% 56,6%
2009 55,0% 55,3%
2010 54,9% 54,3%
2011 55,0% 54,6%
2012 55,3% 55,0%
2013 54,9% 54,4%
2014 53,1% 51,4%
2015 51,2% 48,6%
2016 49,3% 46,6%
2017 48,9% 45,4%
2018 49,0% 44,8%
submitted by Grebmolb to sweden [link] [comments]


2018.08.22 14:00 autotldr A new report from Swedish Televisions Uppdrag Granskning Reveals shocking Rape statistics: 40% of Swedish rapists Born in the middle east and 58% born abroad from 2012-2017.

This is the best tl;dr I could make, original reduced by 89%. (I'm a bot)
Den ena gärningsmannen är algerisk medborgare och döms till två och ett halvt års fängelse för våldtäkt.
Det är en mycket liten andel av alla som är här, men bland de dömda är Afghanistan det enskilt vanligaste medborgarskapet förutom Sverige.
De unga män som begår våldtäkter kommer ofta från länder där kvinnosynen är annorlunda än här i Sverige, det är helt korrekt.
Hur mycket är det etnicitet, hur mycket är det fattigdom? Herregud det är inte så lätt att urskilja, förmodligen är det allt detta.
Är det samma syn på kvinnor, jämställdhet, feminism i Sverige som det är i Afghanistan, till exempel?
Om man tycker att det är samma patriarkala strukturer, fine, då är det enbart socioekonomiska orsaker vi ska fokusera på. Men om man tycker att "Nej det finns vissa skillnader här", då måste man prata om det på ett ärligt sätt.
Summary Source FAQ Feedback Top keywords: r#1 det#2 och#3 att#4 som#5
Post found in /europe, /sweden, /bubbla and /sweden.
NOTICE: This thread is for discussing the submission topic. Please do not discuss the concept of the autotldr bot here.
submitted by autotldr to autotldr [link] [comments]


2018.08.16 22:16 Phhhhuh Diskussion: Sverigedemokraternas syn på HBTQ-personer, abort och övriga frågor utöver invandring

Kära bekanta!
Jag vill gärna veta vad ni alla tycker om några av Sverigedemokraternas åsikter som det inte pratas så mycket om — d.v.s. inte invandringen! Därför bjuder jag här in till debatt. Invandringen är en stor fråga inför detta val, och det med all rätt, men det tjatas ju till leda dagligen. När man snackar om SD så är det väldigt lätt hänt att det endast snackas invandring, eftersom det är deras främsta fokus, men de har ju ett fullständigt partiprogram med åsikter om allt möjligt, som alla andra riksdagspartier. Varför pratar vi aldrig om det andra?
Man kan läsa om deras politik på ett par olika ställen på deras hemsida. En del finns sammanfattat som Vår politik från A till Ö. Vill man ha mer att bita i får man läsa igenom deras sida med Åsiktsdokument, och här verkar deras Principprogram vara det mest fullständiga dokumentet, men läs såklart igenom allt ni är nyfikna på! Inuti principprogrammet står det 2011 i början, och det verkar som att det första gången klubbades på Sverigedemokraternas Landsdagar 2011, men det står också i en fotnot att det uppdaterats 2014. Även i länken kan man utläsa 2014. Principprogrammet är också dokumentet näst högst upp på sidan med olika åsiktsdokument, så man får utgå ifrån att detta fortfarande är det som gäller.
När jag läste åsiktsprogrammet reagerade jag själv speciellt på deras åsikter i två frågor, vilka jag nämnde i rubriken, men vill man snacka annat från deras partiprogram är det självklart välkommet! De två frågorna jag tänkte på var HBTQ-personer och abort, där det framför allt intresserar mig att SD alltså vill återkalla rättigheter, något som politiker generellt är ganska restriktiva med att göra.
  1. HBTQ-personers rättigheter. Sverigedemokraterna verkar ha en gammaldags syn på alla familjer som inte består av ett heterosexuellt par, och motsätter sig samkönade pars (och även ensamstående heteropersoners!) rätt till adoption och inseminering. De menar, mellan raderna, att ett homosexuellt par inte blir bra föräldrar och därför helst inte ska ha barn. Min källa för denna tolkning är Sverigedemokraternas principprogram, sidan 24, ”Sverigedemokraterna, familjen och jämställdheten.” Citat, med min betoning på de stycken jag fastnade för:
Som tidigare nämnts är det Sverigedemokraternas uppfattning att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat. Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.
[...]
I de fall ett barn har förlorat båda sina biologiska föräldrar bör barnet ha rätt till både en man och en kvinna som en ersättning för den far och den mor man har förlorat. Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper.
[...]
Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön, så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra.
  1. Abortfrågan. Sverigedemokraterna är just nu det enda partiet i Riksdagen som vill sänka abortgränsen, de vill sänka gränsen för fri abort från vecka 18 till vecka 12. De vill även införa s.k. samvetsfrihet för barnmorskor och läkare, vilket innebär att man som t.ex. barnmorska ska kunna vägra att utföra aborter. Frågan om samvetsfrihet är inte helt enkel, men debatten både inom och utanför sjukvården är hetsig och infekterad. SD har lagt minst två motioner i Riksdagen om sänkning av abortgränsen, och minst en om införande av samvetsfrihet. Min källa är Vår politik från A till Ö, under rubriken ”Abort” där detta står att läsa:
Vi ser med stor oro på de höga aborttalen. Vi vill få till stånd en nationell handlingsplan för att minska aborttalen. Partiet förordar, liksom de flesta länderna i Europa, fri abort fram till den 12:e graviditetsveckan. För abort efter den 12:e veckan till följd av medicinska eller andra tungt vägande skäl ska det krävas tillstånd av Socialstyrelsen.
Riksdagsmotionerna jag hittade är:
Gränsen för fri abort: Motion 2016/17:751
Sänkning av gränsen för fri abort: Motion 2017/18:1625
Samvetsfrihet i svensk sjukvård: Motion 2016/17:1751
——————————
Jag är intresserad av att höra vad ni andra tycker om dessa frågor, och vilka andra SD-frågor (som inte är kopplade till invandringen) ni tycker är värda att ta upp!
Jag önskar alla en god diskussion, och vi kan väl försöka hålla så god ton som möjligt. Håll personliga påhopp och okvädesord till ett minimum, och ifall påståenden görs om SD’s åsikter (eller andra partiers för den delen) som kan upplevas som kontroversiella är det bra ifall man har seriösa källor. Jag försökte föregå med gott exempel genom att inte citera vad någon annan säger om SD, utan ta informationen direkt från deras egen hemsida och Riksdagens arkiv, vilket måste ha högre bevisvärde än exempelvis en opinionsartikel i Aftonbladet.
submitted by Phhhhuh to svenskpolitik [link] [comments]


2018.04.18 11:37 -teodor Varför är feministisk konst så lik all annan feministisk konst?

I samband med att en grundskola i Lund nyligen betalade 1 500 000:- för ett vävt konstverk i en typisk feministisk stil, så känner jag mig tvungen att ta upp ämnet Feministisk Konst här på Sweddit.
Efter en snabb observation ser man att detta konstverk inte skiljer sig, varken konstnärligt eller till stilen, från till exempel det feministiska konstverket i Stockholms tunnelbana där balettdansöserna dansar med sina mensfläckar. Inte heller skiljer det sig från tusentals andra feministiska konstnärers stilar, med sina typiska konturer, objekt, teman och så vidare.
För mig är det ett tecken på att konstnärerna för det första inte spenderat tid på att utvecklas rent konstnärligt. Det blir på något sätt ett billigt trick för att slippa göra grovjobbet; ha ett gott uppsåt räcker.
Även är det ett tecken på att konstverken, som i det här fallet hänger på en grundskola som ska vara fri från politiska influenser, köps in just på grund av sitt politiska kapital. Wtf?
Men sist och inte minst, är det inte en björntjänst mot den autentiska feminismen (till skillnad mot identitetsfeminismen) att kvotera in feministisk konst på det här viset, att sälja kvinnors talanger och potentialer kort? Det finns massvis av kvinnliga konstnärer som gör fantastisk konst, som inte faller i linje med mainstream feministisk konst, vars konst skulle kunna ha köpts in istället. Varför blev det inte så?
submitted by -teodor to sweden [link] [comments]


2018.04.11 21:45 nyhetsbubbla Tino Sanandaji: Genusfeminism en destruktiv rörelse som skadar kvinnor, en sund feminism måste vara biologisk och erkänna skillnader mellan könen då det framför allt är mäns överlägsna fysiska styrka som driver att män dominerar och förtrycker kvinnor, detta innebär också att

Tino Sanandaji: Genusfeminism en destruktiv rörelse som skadar kvinnor, en sund feminism måste vara biologisk och erkänna skillnader mellan könen då det framför allt är mäns överlägsna fysiska styrka som driver att män dominerar och förtrycker kvinnor, detta innebär också att submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]