Datum på nätet nära mig

Söka psykisk vård i Stockholm

2020.09.01 14:17 mogsuru Söka psykisk vård i Stockholm

Jag är trött både mentalt och psykiskt. Jag har depression och oro de senaste veckorna och pressas mycket av föräldrarna då jag studerar på komvux i snart 5 år och inte kommit in i Universitetet ännu. Misslyckas konstant med mina ämnen på Komvux och kan inte klara av studierna på optimalt sätt, har höjt mina betyg i några kurser men fått F i de som krävs för mitt gymnasieexamen (Kemi 2, Biologi 2, Fysik 1, Matematik 4) eftersom jag vill ha högsta betyg på de för att studera på någon bra universitet i Sverige, men pga prestationsångest avslutar jag aldrig mina kurser och undviker att prata med mina lärare under kursgången då jag blir stressad av att se på mina misslyckanden. Jag kollar inte längre på mitt mail då jag får räkningar och massa annat dit, även studierelaterade saker in i min inkorg. Betalar helst saker genom faktura, för att jag vill inte bli påmind om att jag är pank idag och kan knappt jobba med något pga att mitt CV är nästan helt tomt. Jag har inga vänner, lämnade den sista 2018 för att jag ”ville fokusera på mitt plugg”, men två år senare har jag inte kommit någonstans alls. Jag har inte heller fixat mitt körkort än. För en månad sedan utvecklade jag självsmordtankar och fick depression, nästan inget som jag brukade gilla var kul längre. Jag duschar en gång i veckan, borstar tänderna ett par gånger under månaden om jag orkar, och snackar politik på nätet som en tidsfördriv för att jag inte spelar spel. Jag kan ha energi för att gå till stan och hem, men det är så att jag får ångest av det också för att jag brukade dra in till stan för att plugga men när det inte gav någon resultat så får jag ångest av att sitta på ett kafé. Nu när jag skriver det här känner jag mig lugn, men jag känner mig spänd i kroppen, alltså kan jag skaka på benen när jag sitter eller stretcha kroppen var 10:e till 15:e minut för att släppa spänningen.
Jag har lämnat sociala medier bakom mig för att jag ser att alla mina vänner som jag pluggade med i gymnasiet har fått sina examen och blivit läkare, civilingenjörer, och liknande. De var mina närmsta vänner, så det är en dyster känsla att se de vara färdiga med sina mål medan jag sitter på nästan samma plats. Jag kommer inte framåt med mina kurser i natur helt enkelt, för att det bokstavligen förstör en när man inte kan ”förlänga tiden” för en kurs som man läser på kvartstid och det är en vecka kvar av kursen, och din lärare har höga krav för att de ska ge dig ett A, osv. osv.
Det är lite komplicerad som ni ser med min situation, men jag ville vara så tydlig som det kunde bara bli, och därför gärna veta om medicinering är den enda utvägen för att kunna kämpa mig igenom detta tills jag kommer in i Universitetet eller tills saker och ting blir bättre? Jag behöver förmodligen ändra på min livsstil, för att stress var boven som satte igång själva processen. Stressen och oron över att jag inte kommer studera med människor i min ålder, att jag har ett nästan-tomt CV, och att jag i teorin är en driven person men hjälplös. Har snackat med studievägledaren på min komvux, och de rekommenderade att jag studerar i klassrum istället för i distans, men det hjälper inte för att jag vill bli klar med kursen och samtidigt få ett högt betyg. Jag har några inlämningar som jag har gjort på kurserna som jag vill utnyttja. Men anledningen som sagt är att jag inte kan avsluta kursen då jag har en stor press på mig att få ett högt betyg på alla inlämningar och att jag inte får många chanser att höja mitt betyg senare om jag landar på t.ex. ett C, då prövningar erbjuds under begränsade datum (och det är ännu mer begränsat nu i.o.m. coronaviruset!)
Vad rekommenderar ni?
Andra saker om mig: jag undviker nära och kära för att jag har sagt till de att jag skulle plugga i höst men det blev inte av, så jag träffar ingen än de i min familj och de är trötta på mig för att jag inte får något gjort, så det där är press. Sen kan jag inte hålla en normal konversation med de jag inte har träffat på länge utan att det blir obekvämt.
Angående vårdval
Vad skulle ni säga är den bästa vägen att ta för att vända på motgångarna till framgång? Hur länge kommer jag behöva medicineras, och blir man beroende utav det? Jag vill helst undvika medicinering tills jag utvecklar en tolerans för det så den knappast får effekt när jag är 50 och kan inte dämpa depressionen.
submitted by mogsuru to sweden [link] [comments]